Popsong2006

Jag tänker därför är jag, men jag kan inte tänka mer än att jag är (?)
Rör mig långsamt från a till b, medan alla redan är på p.
Jag tänker, jag är. Jag existerar, men inte mer.

Jag orkar ju för fan inte en skriva mer än såhär.

Biter i min kurslitteratur. Förstår ingenting av gränsöverskridanden eller litteraturen i mediesamhället.
Fy fan i helvete, vad är det här?

Inser nu att jag har skrivit Lisa 2010, men att det ju faktiskt är 2011. Freudiansk felskrivning? Tror nog inte det. Oförmåga att leva i nuet, snarare.

Tänker börja blogga igen, för att jag behöver använda mina ord och för att jag behöver formulera all skit som flyter runt likt bajs i huvudet. Mest för att det någonstans inne i mitt lilla huvud finns något som skriker efter uppmärksamhet, som suger i sig allt som får mig att tro att jag är mer än vad jag är. En osläcklig törst, en hunger som inte går att bli av med.

Vill. bli. bekräftad.
Ligg med mig. Slå mig. Utnyttja mig.
Även fast jag inte vill ligga, aldrig har blivit slagen och vägrar bli utnyttjad.


I keep my legs apart and forget about my tainted heart.

Läser inlägg från 2008 och det är som från en annan värld. Jag är en annan människa, jag är vuxen nu.
Jag bor i egen lägenhet, i en annan stad, jag studerar på universitetet och jag har till och med lyckats göra ett såntdär ödesdigert val i livet. Gjort ett val och förstört allt. Krossat någon annan och krossat mig själv.
Och det finns ingen som säger det så fint som Håkan, den enda länken mellan Lisa 2008 och Lisa 2010.

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut


Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit

Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig


Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig

Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag

Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig

...här har det inte uppdaterats på länge. Har känt mig oinspirerad, ledsen, ful och ömtålig. Ovillig att kasta mig i internets alltid så öppna och omfamnande armar, till en blogg som ingen ändå läser.
Men, det har känts tomt. Hela jag har känts tom. Tom i en storstad som inte ville ha mig. Tom i en småstad som jag inte vill ha.
Har fyllt mig med dekadens, alkohol, destruktiva tankar. Det har varit en härlig återgång till tonårens tidigare stadium, fast inte lika ensamt (något som visat sig inte gör någon skillnad alls, det göra lika ont ändå).

Efter många om och men känner jag mig nu inspirerad (tack vare Mrs Murphy), glad, ganska snygg och hård som sten. Ska köpa mig ett illrosa läppstift, färga håret askblont och börja röka mycket mer.

Ska flytta till Toronto, om en och en halv vecka. Livet är ledsamt, vackert och helt underbart. Lyssnar bara på Håkan. Allt är fint.

att gå genom staden i sina McDonald's-skor efter att ha stekt hamburgare i fem timmar.

En läkare som klämt lite på magen, i magen, på äggstockarna, i livmodern. Som tog blodprov, urinprov, urinrörsprov och livmodertapprov ger mig en obestämd diagnos och två askar antibiotika.
"Nu får du inte dricka mjölk eller alkohol, du får inte sola och måste äta på bestämda tider."

Jaha.

Men jag har min nya livsinställning och är fan inte ledsen för det. Imorgon ska jag färga håret i en galen färg och köpa ett nytt läppstift. Svingott.

Har bytt livsinställning, fokuserar numera på mitt livs positiva aspekter (vilka egentligen alltid har övervägt de negativa).
Jag ska helt enkelt PRESSA IN I HUVUDET att Sisyfos är lycklig och SLUTA HA ÅNGEST över min existens. Jag ska skärpa till mig och leva som den 19åring jag är.


(Costa Rica och New York var för övrigt KICK ASS)!

drar väl till Costa Rica om nio timmar.

Ha det gött hej!




:))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

Döljer alltför många vänner och inlägg på facebooks startsida.

VARFÖR MÅSTE ALLA VARA SÅ HIMLA TRÅKIGAAAAA?

En liten julkänsla har sökt sig in och bosatt sig i mitt hjärta, den bakar lussekatter och förser mig med glögg!
Därför lyssnar jag på julmusik (och annat skönt):