Popsong2006

Jag: Hej då morfar!
Morfar: Jag heter Arnold, du vet.


Visst är det komiskt? Ironiskt kanske? Hemskt? Tragikomiskt?
Jag vill inte förstå att min tobaksluktande, skinksmörgåsätande morfar är utbytt mot bara Arnold.




Jag hatar släktträffar.

Positivt: Varken matte eller naturkunskap imorgon.
Negativt: Franskaglosor som jag inte vill lära mig.

Man kan ju bara skriva bra saker när man är på bra humör.
Fan skit jävla helvete kuk

(Ja, livet känns bättre när man svär mycket)

I'm not asking for an easy time, but I'm asking for a meaningful life.

Jag hatar vår lilla garderob här hemma där mamma har valt att placera ALLA skor. Det luktar skit. Hållar man inte dörren stängd sprider sig stanken i hela huset och stannar där i flera timmar.
USCH.

Världens bästa låt, världens löjligaste video.

Skolan var lika rolig som att få en fjärrkontroll uppkörd i sin bakdel. Det var stelt, smärtsamt och obehagligt.
En del människor är helt klart mer saknade än andra, men de var fan inte många.

Nej, så ska jag inte säga. Bäckäng är fint, det går många fina människor där. Lärarna, b -kurserna och att börja klockan åtta varje morgon tar dock musten ur vilken muntergök som helst.
Jag är inte bitter (egentligen) men med detta i ryggen kan man inte låta bli att undra om livet alltid kommer att vara en plåga att tvinga sig igenom. ????????

JAG VILL INTE.
Skolfanskap.

Igår var jag på Mama Mia med min syster och mor.
Jisses, vilken bra film. Vilken glad, rolig, sorglig, FANTASTISK, UNDERBAR film.
Jag var lycklig rakt igenom (även lårbenshalsen pirrade) i en och en halv timme. Jag klappade händerna när eftertexterna började rulla, mitt hjärta grät och skrattade samtidigt.
Jag var så lycklig och filmen var så bra att jag till och med köpa dvd:n den här gången, och inte ägna mig åt något jävla nedladd. Jag vill se bakom kulisserna och snedstegen!
Jag vill ge Benny Andersson och Björn Ulvaeus min förmögenhet så att de kan göra en musikal till, tusen musikaler till!!!!!!!!

Siiimon | Elins pottsork älskar Elin säger:

men det är ju så jävla otroligt jhelt jävla mongo cp i huvudet fittidiotisk dumdristigt negerkuksugande bögfjolligt schlynhorigt fittkrampande knullsugande sugknullande homoeckligt att folk verkligen tror på sånt?

Simon må låta som en idiot, men det är han egentligen inte. Och han har rätt. Religion är skit.

Sophia: Jag har ont i magen.
Jag: Jag med, jag mår jätteilla.

Tugg tugg tugg.


Men nu har vi slutit ett avtal, skrivit ett kontrakt - startat krig mot vikten och för att fira detta gick vi och köpte varsin hejdå- godispåse.
VARFÖR VARFÖR VARFÖR??!! undrar jag nu.
När jag står där vid godisplocket tänker jag att jag nog kommer bli ledsen när godiset tar slut väl hemma i soffan, så därför köper alltid jag extra många dumlekolor och döskallar.
Men jag blir inte ledsen. Jag blir bara besviken för att godiset varken botade min ångest eller värk i äggstockarna, sådär O'boy- besviken som man blir när man har hällt i 8 matskedar O'boy-pulver i glaset för att få det där goda gegget i botten, men inte fan blir det något gegg och inte fan känns mitt sinne lättare nu.

Jävla hejdå- godispåse, nu är det krig.

"Människor som gör allting lite roligare."
Jag blir rörd, riktigt löjligt rörd.

Det finns ingen bättre att prata, dansa, röka, äta, dricka, deppa, skratta och umgås med än du Sophia!
Som sagt; vi är bäst i test, på fest (och alltid annars också)!

Argument för att åka till Göteborg:
- Lisa & Sofia är trevliga människor
- Göteborg är en trevlig stad
- Salem Al Fakir spelar
- Det är fint väder
- Att vandra på avenyn är lite motion


Argument för att stanna hemma:
- Jag har mensvärk
- Jag känner mig lika uppsvälld som min pilatesboll
- Pizza är gott

Kort sagt, jag överväger att byta ut ett besök i världens bästa stad med världens bästa människor mot en pizza (som jag kommer äta i all min ensamhet).
Du är en patetisk människa, Lisa Ann-Christin Ljunggren, viskar en liten röst inuti mitt huvud.

Satan vad gott lite mjöl och vatten med smör på kan vara, och jädrans vad mycket godare med en pizza det skulle vara.
Jag känner mig lika pepp som en läpp.
En deppläpp helt enkelt.

Skrivkramp.
Kramp i foten halsen magen hjärtat.

Fina Way out West var bäst!

Nejnejnejnejnej.

Jag blir galen, ledsen, glad, arg, ledsen ledsen ledsen,

GALEN

Här sitter jag och taggar med No time for us och Shoreline medan tankarna flyger tillbaka i tiden, till mina miserabla högstadieår med stjärnor under ögonen och randiga tröjor.
Ibland längtar jag tillbaka litegrann, jag vill känna det där igen - we would rather be messed up than be nothing at all.

Men det är fina tider nu, bättre än då. Men ändå, man blir aldrig fjorton igen.

Jag borde stänga ner, stänga av, lägga ner, sluta upp - sluta tänka. 

Du kommer inte att få någon respons via en fånig blogg.
Det är upp till dig - Antingen tar du din jävla stolthet och stoppar upp den någonstans, eller så sväljer du den och visar att du bryr dig.

Nu är min blogg fin. Ni får dock ursäkta de konstigt rosa länkarna, men jag har inte riktigt kommit i underfund med hur jag ska ändra på detta.

Gårdagen var en Fullträff med stort F.
Det finns inget bättre än att gå i stan med pengar (för ovanlighetens skull) på kontot och ännu bättre är det när man går med Lisa Hansson som har mer. Vi skapade vår egen Sex and the City - stämning och kikade runt på Bianco efter väskor (Lisa, köp den) och på Wedins efter skor.
De kvällsliga (och nattliga) aktiviteterna var himla fina de också. Fläderdrinkar med citron på Sophias balkong och Baileys på en främmande veranda med sällskap är kanske inte lika chicht som ett krogbesök i New York (fast det kan jag inte fastslå med säkerhet då jag inte haft tillfälle att göra något sådant besök), men det är fan så mycket mysigare.


Mysigt var ordet.