söndermarken jagar mig:
Tänker att jag alltid varit den som stått i skymundan inom dessa fyra väggar där jag just nu befinner mig.
Har alltid fått underlåta mig, kompromissa, knäböja, nöja mig med det andra tycker att jag är värd. När jag äntligen tagit mod till mig, sagt "stopp, det räcker. Jag bestämmer!" har det bara blivit fel och jag har fått återgå till det jag tydligen egentligen är värd.
Jag gör mig istället stor och viktig tillsammans med människor, som inte bor under mitt tak. Vräker ur mig kommentarer, komplimanger, hemligheter, oviktigheter och annat som ingen vill veta. Känner mig instängd och intryckt på grund av allt utrymme jag tar för mig, så jag återgår och återkommer hem till dessa fyra väggar.
Funderar på om det inte är dags att jag hittar mig själv nu, nöjer mig med hur jag har det och hur jag är.
"Det skulle vara gott"
Det finns förresten inget av intresse att fotografera nu längre, så ni får nöja er med lite Larry Clark.
diem perdidi:
och jag tänker att allt som jag på något sätt kan uppfatta måste finnas, eftersom att jag kan tänka och därför finns
Men egentligen orkar jag inte vara filosofisk, det skulle vara bättre att tillbringa några timmar med att bara skriva upp alla substantiv jag kan komma på
bara för att, liksom
bara för att våga vara vad man inte ska vara enligt kursplanen
Det enda jag kan tänka på är att jag vill att du ska sätta dig på tåget (som måste finnas eftersom att jag kan uppfatta det)
ge mig en kram och säga att det är vi nu
eller har det hunnit bli "då" för oss två?
min älskling har ett hjärta av snö
sur
förbannad
irriterad
ledsen
hungrig
manodepressiv?
Tonåring?
Omogen?
på en tisdag:
Tomheten kring magtrakten kittlas, det svarta hålet i hjärtat fylls med signalsubstanser och tankarna som yrar i huvudet trängs undan av kolonialpolitik, franska verbböjningar och ismernas parad under 1800talet.
Jag behöver inget
jag vill inte ha någon
jag vill inte komma någonstans
ingenting lockar mig och det känns bra.
Mycket bra.
impulsköp:
where art thou?
nein, nein, nein, nein, nein som Hitler sa i Inglorious Basterds.
Gårdagen var konstig med telefonsamtal och sms från gamla tider,
som ringde för att säga något (vad?)
Det verkar som att Romeo är back in business
....
bara ett år kvar!
Bestämde mig även för att det verkligen är mer än dags att börja med körkortsplugg och körlektioner, gjorde därför min pappa 12 500 kronor fattigare och skrev in mig på en körskola.
Kan inte säga annat än: nu kör vi
och mantrat "bara ett år kvar, bara ett år kvar" ringer ständigt i mitt huvud.
sticks 'n stones:
Det firar jag med lite Jamie T
helgen:
söndarmarken:
Att det bara är en önskan hos ett naivt sinne, som snart kommer domna av och förstå att det inte blir mer än såhär.
Jag tänker att den här någon borde vara tyst och låta mig ha mina drömmer om något mer, trots att de snarare drar mig ner än upp. Jag tänker i alla fall inte bli kvar här, hur naiva och revolutionära mina tankar än må vara tänker jag aldrig aldrig aldrig stanna kvar här.
swingin' 60s:
hjärter dams sista sång:
Winnerbäck plinkar på sin gitarr och sjunger mig rakt in i hjärtat
och jag stirrar in i väggen, tänker att jaga vill fly långt bort från den där söndermarken som det pratas om.
Det kliar i mina ben och jag vill gråta för att inget hjälper mot tristessen:
ingen alkohol bedöver tillräckligt mycket, inga vänner finns där tillräckligt ofta och pojkarna krossar den sista självkänslan jag lyckats bevara.
En rotlös känsla som på något sätt håller mig fast; allt är så grått, tråkigt och trist
och jag undrar om lösningen på de problem som jag tror jag har, verkligen är att ha någon som vill ta mig med och visa mig allt.
Jag tänker att det nog inte finns någon lösning någonstans och att jag borde fatta mod och avsluta allt istället.
Skottland
Pappa har fått en idé, han ska ta motorcykelkörkort och köpa en motorcykel.
Jag vill åka till Skottland, så nu ska vi åka dit på motorcykel.
Jag undrar om han verkligen tänker göra som han säger den här gången, eller om det bara är prat och skojerier.
Jag vill verkligen till Skottland, så jag lockar min käre far med det faktum att världens största whiskysamling faktiskt finns i detta fantastiska land.
Kom igen nu pappa, var lite cool!
lördag:
when I get a little scared
Jobbigt telefonsamtal som ligger och väntar, två jobbiga samtal till och med
börjar jobbet om en timme, måste ha det gjort innan dess.
Vill inte inte inte inte
För en gång skull är jag glad över att mamma kan prata i telefon flera dagar i rad
hoppas att hon aldrig slutar.
Borde ha kommit över min telefonskräck nu när jag är "journalist"
men icke, är på väg att dö av nervositet.
D is for disco, E is for dancing!
Bästttttt!
Jag har för övrigt haft frasen "Vakter, vakter de smiter med allt mitt guld!" (från Robin Hood) upprepandes mitt huvud i lite mer än en vecka nu. Det börjar bli fruktansvärt irriterande, funderar på om lösningen är att titta på den scenen en gång eller om det bara kommer att förvärra situationen...
misär:
men först ska jag säga upp mig från det här satans jobbet och ha fria söndagar i några veckor.
Rädda mig. Någon.
död
Jag vill ligga i ett mörkt, svalt rum och sova i hundra år
men nej, nu ska jag jobba...
suicide is in my blood
funderar på om välmåendet är värt biverkningarna.
Något ej beroendeframkallande måste vara för bra för att vara sant,
men jag tänker att det verkligen är värt det (väldigt mycket värt det).
Dags för mer än signalsubstanser ikväll tror jag nog
onsdag natt:
Jag älskar livet
jag älskar inte livet
Jag vill dö
jag vill inte dö
Jag vill sova
jag vill inte sova
Jag vill ha någon att krama
jag vill inte ha någon att krama
Jag vill
jag vill inte
Jag jag jag jag jag jag jag
längtar lite efter prioriteringar, mål, schemalagd tid, stabilitet, mönster
måste ha en drink.
känns som Emmaboda 2009:
