Popsong2006

Emmaboda imorgon.

Jag väntar fortfarande på det där pirret, den där känslan: PEPPET.
Känner mig nervös istället, stressad och obekväm.
Städar huset; dammsuger, plockar, skrubbar, slänger.
Orkar inte tänka, ger ingenting mer än mer nervositet. Orkar inte andas, ger ingenting mer än mer stress.  Orkar inte skratta, prata eller skoja, ger ingenting mer än den obekväma känslan.
Känns inte som att jag är här, vill bort så fort jag kommer någonstans. Som att titta på sig själv utifrån, som att mitt medvetande flytt kroppen.  

Orkar inte.

Jag och Sophia begav oss till Lager 157 och jag blev, förutom 400 kronor fattigare, en GB glassgubbe rikare!
Han heter Torben och står nu och vinkar, placerad vid min sänkant.

Den här killen fascinerar mig.
Läs hans biografi!

Fint väder, tänkte jag vore fint när jag och Sophia ska på roadtrip idag. Men icke, vi bor trots allt i Borås - staden av mest nederbörd i hela Sverige.
Det gör inte så mycket trots allt, vi har ju varandra. Och en bil, en iPod, pengar och mat.

Då kör vi!

Trallande lallande känsla i kroppen
kan inte sätta finger på vad det är.
Känslor
abstinens
behov?
Allt på samma gång
skvalpandes i min alldeles-för-öl-mage-lika mage.
Sluta med känslor
börja med abstinensbesvär
lida av behov.
Jag vet knappt själv vad jag svamlar om
men jag vet vad som väntar.

Dags för en drink nu va

Fan i helvetes jävlar
nu spärrade jag mitt konto tror jag.

För att citera någon som gick förbi vårat tält på Hultsfred
"fy fan vad misär allt är när man börjar nyktra till"

(I mitt testamente som jag skrev i ett sms på min mobil skänker jag alla mina pengar till Hultsfredsfestivalen, så alla som säger att den inte är något att ha kan gå och dö. Jag älskar Hultsfred.)