Popsong2006

ensam opepp deppläpp

Trött men mest sugen på vin,
hey ho let's go!

Vill inte vara 14 år och kär igen
trivs bra med att vara myndig, småbitter och ensam
(så länge jag får en kram och ett ligg någon gång ibland)

Jag har i mitt desillusionerade och naiva sinne på något sätt lurat i mig själv att världen inte alls är särskilt illa, utan att det är media som framställer den som så för att tjäna pengar på människors illvilja och skadeglädje.
Redan där kommer jag till insikt med att min pessimistiska människosyn borde genomsyra mitt sätt att se på samhället, men att jag trots det har lyckats kvarvara en liten liten liten gnutta hopp.
Att jobba i charken har dock släckt den lilla lilla lilla lågan och har fått mig att nå följande slutsats:
människor är dumma i huvudet.
Det lika bra att lura USA till att atombomba Irak för att göra slut på den här skiten och hoppas att andra organismer gör det bättre någon annanstans i solsystemet.

Att jobba i charken:

Man: Har du stängt?
Jag: Ja, tyvärr! Vi stänger klockan 20.00 (klockan är vid tillfället 20.06).
Man: "Okej" (samtidigt som han förställer rösten och räcker ut tungan)
Jag: Stirrar. Länge.

Kvinna: Två hekto kokt skinka tack!
Jag: Vill du ha Mariannelund, mor Matilda eller Fjällskinka?
Kvinna: Vad är skillnaden?
Jag: Den här (pekar på fjällskinkan) innehåller inga tillsatser, så som konserveringsmedel och e-ämnen.
Kvinna: Då tar jag någon av de andra!

Jag tycker att Moneybrother borde ge vika för globaliseringen och dra ut på turné i Svea rike istället för att hänga runt in the U.S.
Känner för att sitta i en park någonstans, dricka vin och lyssna på Feelings getting stronger in the dark med lite trumpet.












(Förresten påminner Pengabrorsan väldigt mycket om dig och jag kom på att ni har samma namn och fallenhet för blåsinstrument. Jag tänker att vi skulle göra oss fina i den där parken, drickandes det där vinet och lyssnandes på den där låten. Och blir det mörkt har vi alltid varandra.)

(Balklänning à la 2010)


Funderar ofta på var mina en-mils-turer och svettiga gympass försvann
och insåg när jag stirrade på mig själv i spegeln att de har förvandlats till grodlår och ölmage.
Har nu suttit med träningskläderna på i 12 minuter och försöker visualisera ett träningssenario i huvudet.
Mamma kommer in och tjuter "yes, en mil på 57 minuter".
Jag tittar på min mage i sittande position och tänker att nu är det för fan dags.

När jag får feber blir jag inte bara sjuk fysiskt, utan riktigt bräcklig och ynklig psykiskt också. Jag ligger i soffan och tittar på alldeles för många amerikanska tv-program, som efter några timmar får mig att fullständigt bryta samman.
Hittills har jag gråtit till
- trailern för ARN där kvinnan säger att hon "har lovat att vänta på honom" och gubben sedan säger något i stil med "det är bäst att du vänjer dig" (ALL DENNA OLYCKLIGA KÄRLEK HÄR I VÄRLDEN)
- Sex and the city-avsnittet där Charlottes hund Elizabeth Taylor får valpar (till och med hundjäveln får ligga och jag kommer dö ensam)
- Miami INK, en man som tillfrisknat från bröstcancer vill tatuera en fisk över sitt ärr (fulaste tatueringen jag någonsin sett i hela mitt liv och han hade ingen bröstvårta kvar -insikten om att det finns människor som har det mycket värre än jag fick tårarna att spruta)

Det är nog såhär det känns att vara en bajskorv; ryggradslös, uppsvälld och fet (i båda benämningarna).