Popsong2006

Och så blir det sådär att jag varken vet ut eller in. Jag vet inte om jag ska gå dit eller hit, höger eller vänster, upp eller ner, rakt fram eller bakåt.
Och jag vet varför, men det tänker jag inte yttra mig om här.

Nej, nu ska jag gå och dränka mitt hjärta, min hjärna och mina sorger i kaffe. Det är inte helg än, tyvärr.

För att kort sammanfatta livet, så som min kära vän Sophia uttryckte sig:
Det luktar vackert!

- Franska [x] CHECK!
- Emmas dunderbra present [x] CHECK!

Då är det bara kontaktuppgifter till Ninas värdfamilj kvar.
Ytterligare en mycket effektiv dag må jag säga! (*Läs med en viss ironisk ton*)
Dock har jag besökt min framtida arbetsplats och tjitjatat med diverse frilansare och chefredaktörer....

Nej, fy fan vad ointressant.
Hörrni, vad ska jag ta mig till?
Har jag blivit oinressant? Har jag blivit tråkig?
Vad ska jag skriva om? Jag har tappat gnista och ork, vem vill läsa om min vardag? Inte ens jag bryr mig om min vardag!
Eller, det stämmer ju inte. För vad handlar de mest vällästa bloggarna om egentligen? Jo, om människors vardag. Blonda, snygga tjejers vardag. Om vad de har införhandlat för kläder, köpt för smink och ätit till lunch. Jag förstår mig inte på det och jag kommer nog aldrig göra det heller.
Det är chockerande och till och med en smula patetiskt  att man hellre läser om tunikor och räksallader än Dagens Nyheter eller något annat mer samhällsnyttigt.
Jag blir förbannad, riktigt upprörd över detta! Hur ska jag kunna tro på att världen visst kommer att räddas från klimatförändringar, förtryck och terrorister när ni dumma jävla jubelidioter bara bryr er om väskor och hur mycket någon som ni aldrig ens har pratat med drack en fredagskväll, och hur otroligt dunderroligt hon hade.
Har ni inget eget liv att leva, undrar jag? Har ni inget annat att bry er om?
FRUKTANSVÄRT
Jag kräver att ni slutar läsa min blogg, NU. På en gång!
Det är skamligt, världen behöver en förändring och där med basta!

Alla två uppgifter avklarade på cirkus 50 minuter; inte illa pinkat med tanke på avståndet till Josefine och mina nyrakade ben.
Min nya lista som ska avklaras senast imorgon:
- Franska
- Kontaktuppgifter till Ninas värdfamilj
- Fundera ut en dunderbra 18årspresent till Emma

Oj
OJ
oj

Det är en jobbig/härlig/skrämmande/underbar/fin/irriterande/dum/rolig känsla.
(och jag kan ju inte låta bli att få förhoppningar, dra förhastade slutsatser och tänka mycket)

pusspuss

Fyra timmars sömn, en historialektion och en föreläsning resulterar inte i annat än trötthet.
Jag skulle vilja skriva något om demokrati, om mänskliga rättigheter, lösa problemen.
Men mest vill jag bara sova, vakna upp och aldrig behöva tänka på Platon, familjerätt eller nazismen någonsin mer.
Jag hinner inte reflektera över det jag lär mig, kunskapen liksom flyter runt i huvudet utan att anta någon fast form och det enda som händer är att allt blandas och rör ihop sig; jag svarar fel, jag tänker fel, jag gör fel.
Man borde gå i skolan i sex månader och få resterande halvåret på sig att begrunda det som sagts; vad man kan göra åt det, hur och varför.
 Jag vill ställa mig upp och skrika SAKTA NER, samtidigt som jag vill skrika MER MER MER. Jag vill ju hjälpa, lösa, fixa, ordna, men jag hinner inte. Det finns för många att hjälpa, oräkneliga problem att lösa, för mycket att fixa och ordna.
Jag kanske ska skriva ett tal, förklara mig och be om ursäkt till barnen i Afrika, flickorna på Andra Långgatan, hundarna i Indien, fångarna i Chile, uteliggarna i Ryssland och arbetarna i Kina.

Jag lovar att jag någon dag ska ta itu med mitt liv och hjälpa, lösa, fixa och ordna upp allt.

Jag har underskattat dansbandens svängiga rytmer och klämkäcka texter. Det finns inget som går upp mot lite Eloise såhär på söndagskvällen...

(men säg inte att jag sa det till någon, det är lite pinsamt att erkänna)

Lyx i vardagen
- installera windows live messenger 2009 (man blir lycklig av designen och alla förenklade och uppdaterade funktioner)
- dricka te ur termos (som att vara på picknick, vid datorn)
- lyssna på Blondie (och känna att kvinnor är bäst på allt)

Jag vill gå på alla festivaler i hela världen, eller skapa en egen festival med bara band som jag vill se.
Då skulle jag ha med Melody Club, Kent, Håkan, The Cure, Bob Dylan, Morrissey, Razorlight, MGMT, MIA, Timo, The Sounds, Tegan & Sara, Empire of the sun, The Killers, The Kooks, Coldplay, Mando Diao, The Used, Kristian Anttila, Justice, Koop, Arcade Fire, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand, Phoenix, Babyshambles, Bruce Springsteen, Caesars, Familjen, Jamie Cullum, The Hives, Florence Valentin, Gogol Bordello, Hästpojken, Johonssi, Jamie T, Jarvis Cocker, Laakso, Markus Krunegård, Joe Purdy, Marit Bergman, Niccokick, Blondie, Razorlight, Shout out louds, Renan Luce, Benabar, Rolling Stones, The Ting Tings, Klaxons, CCR, Vapnet, The Wombats, The Vines

och alla andra miljoners miljarders jättebra artister (gärna de som är upplösta/döda också, som The Doors, Libertines, Pulp med mycket mera).
Det skulle inte bli så mycket tid över till annat, och festivalen skulle få pågå i typ femtio år...
Men det vore finfint!

Vart tog min meterologiska vår vägen? Försvann den med fem centimeter snö och minusgrader kanske?
Men jag känner mig lite som Håkan, lite typ "du kanske tycker jag verkar borta i tankar, det kanske stämmer. Som om jag hade något bättre för mig, som om jag inte lyssnar längre. Och det gör jag inte heller när jag tänker på en ängel. Hur kan det va snöflingor i april?"
Lite som att jag går runt med hål i skorna när det regnar utan att märka att fötterna blir blöta.

Så det gör inget om det snöar faktiskt.

Nu är det tredje gången på två dagar som jag tittar på Lukas Moodyssons mästerverk Tillsammans.
Den är fantastisk, den där filmen. Den har allt; kärlek, drama, humor, bra skådisar, flertalet karaktärsskildringar av allt från gubbar som tittar på porr i källaren till lesbiska kvinnor som mediterar.
En utmärkt skildring av 70talet med bra musik, fula glasögon, socialism och lite flower power.

SE DEN!

Det är svårt att se för allt svart.

svart
svart
svart

Jag ska rycka upp mig, bli rolig, intressant och allt annat som jag inte är. Snart.

snart
snart
snart

Vet ni förresten varför vi inte stavar hjord ljudenligt?
Det visste inte jag heller när jag skrev mitt prov i språkhistoria idag.

Jag tänker inte stanna hemma nu när det är meteorologisk vår. Jag har svenskaprov också, och sista lektionen naturkunskap innan provet.
Min näsa får vänta på mitt medlidande.

Det kunde ju varit värre, tänker jag och försöker intala mig själv. Jag kunde brutit benet, blivit blind eller kanske dött.
Jag kunde ju sagt och gjort ännu värre saker.
Nu luktar mitt rum bara vanilj och jag mår lite lätt illa av choklad.
Jag har förresten druckit cirka tre liter vatten, men inte behövt gå på toaletten än. Uttorkad är nog en unerdrift...

Behöver jag säga något mer?

Nu har jag fått jobbet, på BT. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag vet att det ska vara klart till den 20 mars.
Fin fint.
Jag fick fyra (observera FYRA) biobiljetter av rektorn idag också, som tack för min ambassadörstjänst.

Nu inväntar jag den där bussen som snart ska köra över mig.

Jag är så nervös att det gör ont i hjärtat. Min käke är förlamad. Mina lungor pirrar.

Nej, veckan har just börjat och jag vill ha helg igen. Inget ovanligt fenomen, dessvärre, det är samma sak vecka efter vecka och ändå lyckas man inte göra någon som helst nytta när det äntligen ringer ut för fredag.
Valet står mellan att drunkna i alkoholhaltiga drycker eller titta på tv, möjligtvis gå på bio eller sova. Dock är det näst sistnämnda ett onödigt slöseri på pengar, och det sistnämnda bara tråkigt.
Jag har nu inte ens smuttat på något som stavas d r i n k, c i d e r eller ö l på två veckor, både sinne och själ känns tungt och slitet. Det måste bli bättring på detta, bannemig.

Suck.