metaforiskt

Nu får det vara slut på all denna ambivalens, men det är väl så det borde vara/ska vara/är i dessa dagar när jag inte ens är fyllda 18.
Jag har i alla fall bestämt mig nu; jag ska gå dit, till höger, upp och rakt fram. Tänk så många frågetecken som kan slätas ut på bara en timme!
Det är inte lätt när det är svårt och speciellt inte när man har att göra med blygsamma formaliteter.

from dusk til' dawn

Och så blir det sådär att jag varken vet ut eller in. Jag vet inte om jag ska gå dit eller hit, höger eller vänster, upp eller ner, rakt fram eller bakåt.
Och jag vet varför, men det tänker jag inte yttra mig om här.


Nej, nu ska jag gå och dränka mitt hjärta, min hjärna och mina sorger i kaffe. Det är inte helg än, tyvärr.


dagens "om jag hade levt i en musikal" - låt:


kanske möts vi en vår igen

För att kort sammanfatta livet, så som min kära vän Sophia uttryckte sig:
Det luktar vackert!


dagens "om jag hade levt i en musikal" - låt


ge mig nåt som tar mig någonstans

- Franska [x] CHECK!
- Emmas dunderbra present [x] CHECK!

Då är det bara kontaktuppgifter till Ninas värdfamilj kvar.
Ytterligare en mycket effektiv dag må jag säga! (*Läs med en viss ironisk ton*)
Dock har jag besökt min framtida arbetsplats och tjitjatat med diverse frilansare och chefredaktörer....

Nej, fy fan vad ointressant.
Hörrni, vad ska jag ta mig till?
Har jag blivit oinressant? Har jag blivit tråkig?
Vad ska jag skriva om? Jag har tappat gnista och ork, vem vill läsa om min vardag? Inte ens jag bryr mig om min vardag!
Eller, det stämmer ju inte. För vad handlar de mest vällästa bloggarna om egentligen? Jo, om människors vardag. Blonda, snygga tjejers vardag. Om vad de har införhandlat för kläder, köpt för smink och ätit till lunch. Jag förstår mig inte på det och jag kommer nog aldrig göra det heller.
Det är chockerande och till och med en smula patetiskt  att man hellre läser om tunikor och räksallader än Dagens Nyheter eller något annat mer samhällsnyttigt.
Jag blir förbannad, riktigt upprörd över detta! Hur ska jag kunna tro på att världen visst kommer att räddas från klimatförändringar, förtryck och terrorister när ni dumma jävla jubelidioter bara bryr er om väskor och hur mycket någon som ni aldrig ens har pratat med drack en fredagskväll, och hur otroligt dunderroligt hon hade.
Har ni inget eget liv att leva, undrar jag? Har ni inget annat att bry er om?
FRUKTANSVÄRT
Jag kräver att ni slutar läsa min blogg, NU. På en gång!
Det är skamligt, världen behöver en förändring och där med basta!


mission accomplished

Alla två uppgifter avklarade på cirkus 50 minuter; inte illa pinkat med tanke på avståndet till Josefine och mina nyrakade ben.
Min nya lista som ska avklaras senast imorgon:
- Franska
- Kontaktuppgifter till Ninas värdfamilj
- Fundera ut en dunderbra 18årspresent till Emma


the 'to do'-list

Nej, nu får det fan vara nog.
Nu ska jag ta tag i mitt liv och de uppgifterna jag ska bocka av innan dagens slut är följande:
- Hämta cykeln hos Josefine.
- Duscha.

Från och med imorgon ska fler tillkomma och fler uppfyllas.

Ingen soldat

Jag har lyckats och nu är det officiellt!
Det här är den bäst bortslösade dagen i världshistorien:
Jag kom hem kvart över tre, vred fram klockan och somnade därefter klockan 04.45. Jag gick upp 08.30, begav mig till en loppmarknad och kom hem därifrån klockan 10.00. Gick och lade mig igen och vaknade sedan 15.20.
Nu är klockan 17.25 och det jag har förmått mig att gör är två uppgifter till en samhällsinlämning.

lördagens "om jag hade levt i en musikal" - låt


THE WATCHMEN

För att komma bort lite från mitt tonårsdravel om livets mening/människans existens/att vara eller icke vara kan ni passa på att se filmen som fick mig att börja tänka på detta från första början.
Sevärd och tänkvärd på samma gång!





att vara eller icke vara, det är frågan

Jag har hittat orsaken till min konstanta hjärtsvikt: nervositet, ångest och ambitioner.
Jag måste alltså leva ett ångestfritt liv utan ambitioner. Samtidigt ska jag hålla mig borta situationer som vanligtvis framkallar nervositet.
Enligt doktorns order ska jag även undvika alkohol, kaffe och cigaretter.

Från och med nu ska jag alltså bara sitta på mitt rum utan att prata med någon. Jag ska bara äta groddar, bönor, gröt och dricka vatten. Jag får endast lyssna på avslappningsband och för att inte anstränga mitt sinne kanske lite yoga också är nödvändigt.

Eller så kan jag tillmötesgå mitt öde och göra det jag vill, det som jag tycker är roligt och mest givande.

Frågan är alltså om jag ska jag leva och dö en sen död, eller leva livet och dö?
Jag kanske inte ens lever länge om jag bara äter groddar, jag kanske lever längre om jag bara injicerar heroin.
Det är inte lätt.
Alls.

dagens "om jag hade levt i en musikal" - låt:


kom lilla molntuss så ska du få en puss

Oj
OJ
oj

Det är en jobbig/härlig/skrämmande/underbar/fin/irriterande/dum/rolig känsla.
(och jag kan ju inte låta bli att få förhoppningar, dra förhastade slutsatser och tänka mycket)

pusspuss


don't forget to dance

Kom igen, tänk nu då. Skriv något bra.
Dessvärre kan jag inte prutta ut något värt att läsa. Mina nagelband är torra och jag kliar på dem så att det börjar blöda hela tiden. Det svider och irriterar mig riktigt mycket.
Annars rullar livet på, framåt och till och med lite uppåt.
Jag ska till Danmark snart, sedan är det Kulturvecka, annat skoj och sommarlov.
Det blir nog inte Paris förresten, kronan är för svag har jag kommit fram till (eller har lågkonjunkturen kommit fram till snarare) så vi drar nog till Amsterdam istället. Där får man knarka lagligt, har jag hört.
I övrigt ska jag även besöka Hultsfred och Emmaboda, och ta en sväng förbi Gotland.

Kanske är det därför jag inte kan skriva något bra, jag är inte riktigt här och nu. Jag tänker bara på vad jag ska göra och hur roligt det ska bli, samtiden är så seg och allmän.
Jag vill ha något utöver det vanliga. En komet med liv från yttre rymden skulle vara annorlunda.

På tal om yttre rymden så fick jag berättat ett mycket roligt skämt för mig i onsdags:
Vad är det för skillnad mellan en blondin och universum?
- I universum finns det hopp om liv!

dagens "om jag levde i en musikal" - låt


min kära enda vän

Det här fungerar inte längre. Inte för mig, och absolut inte för dig.
Jag vill säga hur söt, rolig, duktig, smart, och underbar du är, men det spelar ingen roll  hur många gånger du får höra det för du kommer fortsätta tycka att du är ful, tråkig, dum och äcklig.
Jag vill ge dig solen, månen och alla stjärnor, men det spelar ingen roll vad du får för du skulle bara tacka nej och tänka "nej, det är jag inte värd."
Om jag kunde, skulle jag bli lesbisk och säga att jag älskar dig för alltid, men det spelar ingen roll hur många som älskar dig för du skulle ändå tro att ingen vill ha dig.

Jag vill ringa dig, fråga hur det är och få ett ärligt svar. Jag vill att du ska ringa mig; gråta ut och skrika att du hatar livet.
Jag vill trösta dig och säga att det kommer att bli bättre; säga till dig att du är söt, rolig, duktig, smart och underbar, att jag skulle ge dig solen, månen och alla stjärnor, att du är värd världen, universum och ännu mer för mig.
Jag vill säga att jag känner mig sårad när du inte ringer, när du inte berättar vad som är fel. Det gör ont att veta att du har ont.

Jag säger det här till dig nu, men jag kräver inga svar.
Jag vet redan varför du inte pratar, men jag vill att du ska veta att jag vill lyssna och att jag vill vara där för dig.
Jag kommer alltid att lyssna på dig, jag kommer alltid vara där för dig.

innan mörkret faller

Ibland kan man slås av tanken att livet är ganska fantastiskt trots alla motgångar och jobbiga tillfällen;
det kan vara när solstrålarna reflekteras mot vattenytan så att det glimmar och glittrar sådär fint,
eller när en liten fågelunge badar i en vattenpöl, eller varför inte när en riktigt bra låt spelas på radion.
Det kittlar till lite i magsäcken, en känsla som sedan sprider sig till hjärtat, ut i armarna och upp till ansiktet där läpparna börjar rycka och ögonen tindra.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med att skriva det här, mer än att de tillfällena är himla mysiga om än få och korta.

dagens "om jag hade levt i en musikal" - låt


musikal

Jag önskar ibland, eller rättare sagt väldigt ofta (varje dag till och med), att jag levde i en musikal där musik flödade i luften så att alla kunde höra och dansa med.
Om det nu hade varit verklighet skulle den här låten vara temat för idag:

when all you have is lost

Nu beger jag mig till Uppsala för att vara politiskt aktiv.
Ni får en låt att lyssna på så länge:

please, come see what you do to me

När jag läser om i min naturkunskapsbok om hur vår hjärna har utvecklats, varför vi sover, hur vi minns, hur de motoriska banorna korsas, varför en fågel har en välutvecklad lillhjärna och så vidare, kan jag inte låta bli att fnissa lite tyst för mig själv. Fnissa ganska intensivt, för att sedan gå över till ett ångestfyllt litet skri. Det är för genomtänkt, för noggrant uträknad, för komplicerat för att någon ska ha skapat detta. Det finns bara den här världen, den här komplicerade jävla världen, och när man dör är man död.
Ingen himmel, Nagiala eller Brahma att åka till när hjärtat inte vill slå längre. Det finns bara här och nu ungefär 70 år framåt, om jag har tur.

..............................................

känn på den här:


run and hide sunday girl

Fyra timmars sömn, en historialektion och en föreläsning resulterar inte i annat än trötthet.
Jag skulle vilja skriva något om demokrati, om mänskliga rättigheter, lösa problemen.
Men mest vill jag bara sova, vakna upp och aldrig behöva tänka på Platon, familjerätt eller nazismen någonsin mer.
Jag hinner inte reflektera över det jag lär mig, kunskapen liksom flyter runt i huvudet utan att anta någon fast form och det enda som händer är att allt blandas och rör ihop sig; jag svarar fel, jag tänker fel, jag gör fel.
Man borde gå i skolan i sex månader och få resterande halvåret på sig att begrunda det som sagts; vad man kan göra åt det, hur och varför.
 Jag vill ställa mig upp och skrika SAKTA NER, samtidigt som jag vill skrika MER MER MER. Jag vill ju hjälpa, lösa, fixa, ordna, men jag hinner inte. Det finns för många att hjälpa, oräkneliga problem att lösa, för mycket att fixa och ordna.
Jag kanske ska skriva ett tal, förklara mig och be om ursäkt till barnen i Afrika, flickorna på Andra Långgatan, hundarna i Indien, fångarna i Chile, uteliggarna i Ryssland och arbetarna i Kina.

Jag lovar att jag någon dag ska ta itu med mitt liv och hjälpa, lösa, fixa och ordna upp allt.


soon turned out, had a heart of glass

kärlek
är
skit

ambivalent

du gör mig o troligt nervös
svara
svara
svara
eller nej, gör det inte

jag vill inte
jag vill
nej
jo

i natt i natt, är det du

Jag har underskattat dansbandens svängiga rytmer och klämkäcka texter. Det finns inget som går upp mot lite Eloise såhär på söndagskvällen...

(men säg inte att jag sa det till någon, det är lite pinsamt att erkänna)


dreaming is free

Lyx i vardagen
- installera windows live messenger 2009 (man blir lycklig av designen och alla förenklade och uppdaterade funktioner)
- dricka te ur termos (som att vara på picknick, vid datorn)
- lyssna på Blondie (och känna att kvinnor är bäst på allt)


heart of glass

Jag vill gå på alla festivaler i hela världen, eller skapa en egen festival med bara band som jag vill se.
Då skulle jag ha med Melody Club, Kent, Håkan, The Cure, Bob Dylan, Morrissey, Razorlight, MGMT, MIA, Timo, The Sounds, Tegan & Sara, Empire of the sun, The Killers, The Kooks, Coldplay, Mando Diao, The Used, Kristian Anttila, Justice, Koop, Arcade Fire, Arctic Monkeys, Franz Ferdinand, Phoenix, Babyshambles, Bruce Springsteen, Caesars, Familjen, Jamie Cullum, The Hives, Florence Valentin, Gogol Bordello, Hästpojken, Johonssi, Jamie T, Jarvis Cocker, Laakso, Markus Krunegård, Joe Purdy, Marit Bergman, Niccokick, Blondie, Razorlight, Shout out louds, Renan Luce, Benabar, Rolling Stones, The Ting Tings, Klaxons, CCR, Vapnet, The Wombats, The Vines

och alla andra miljoners miljarders jättebra artister (gärna de som är upplösta/döda också, som The Doors, Libertines, Pulp med mycket mera).
Det skulle inte bli så mycket tid över till annat, och festivalen skulle få pågå i typ femtio år...
Men det vore finfint!


Mathilda 18 år














sommar sommar sommar

Det är ju helt sick in the head att THE KILLERS KOMMER TILL HULTSFRED
Tanken slog mig just när Mr Brightside spelades på radion.

THE KILLERS
TILL
HULTSFRED


WOWHOHWOWOHOHO

vissel vissel

Vart tog min meterologiska vår vägen? Försvann den med fem centimeter snö och minusgrader kanske?
Men jag känner mig lite som Håkan, lite typ "du kanske tycker jag verkar borta i tankar, det kanske stämmer. Som om jag hade något bättre för mig, som om jag inte lyssnar längre. Och det gör jag inte heller när jag tänker på en ängel. Hur kan det va snöflingor i april?"
Lite som att jag går runt med hål i skorna när det regnar utan att märka att fötterna blir blöta.

Så det gör inget om det snöar faktiskt.


tillsammans

Nu är det tredje gången på två dagar som jag tittar på Lukas Moodyssons mästerverk Tillsammans.
Den är fantastisk, den där filmen. Den har allt; kärlek, drama, humor, bra skådisar, flertalet karaktärsskildringar av allt från gubbar som tittar på porr i källaren till lesbiska kvinnor som mediterar.
En utmärkt skildring av 70talet med bra musik, fula glasögon, socialism och lite flower power.

SE DEN!


ouvrez les yeux

Och...........................................DÄR.....gav jag upp mitt försök att lära mig något om njurkapillärer och makrofager.

Jag tänkte ägna lite tid åt mitt begär av fransk kultur istället. Här har ni ett smakprov:







.............

Jag ska sluta tala i tungor, det vill säga så att ni inte förstår. Problemet, som skapar denna depp-blogg,  är att jag behöver någon (det borde ni ha listat ut).
Denna någon vill dock inte ha mig (vilket ni också borde ha listat ut).
Så nu sitter jag här och grämer mig över allt som jag någonsin sagt och gjort till denna någon. Jag grämer mig, skäms, dör, gråter, skrattar och försöker ignorera min totala inkompetens på alla plan som stavas socialt.
Det går dessvärre inte så bra, så jag skriver om det på den här patetiska, löjliga bloggen för att försöka få det ur mitt huvud.

Ni vet hur det känns, när man bara vill dra en filt över huvudet, somna och aldrig öppna ögonen igen (men inte dö). Ni vet hur irriterande och jobbig den känslan är; ungefär som en ständig huvudvärk som pickar ilsket i tinningarna för att inte bli bortglömd.
Det är förjävligt, helt enkelt.

there's a raincloud before me

Det är svårt att se för allt svart.

svart
svart
svart

Jag ska rycka upp mig, bli rolig, intressant och allt annat som jag inte är. Snart.

snart
snart
snart

Vet ni förresten varför vi inte stavar hjord ljudenligt?
Det visste inte jag heller när jag skrev mitt prov i språkhistoria idag.


nollsjutretton

Jag tänker inte stanna hemma nu när det är meteorologisk vår. Jag har svenskaprov också, och sista lektionen naturkunskap innan provet.
Min näsa får vänta på mitt medlidande.


lördagen i bilder





jag krattar löven kring mitt hjärtas grav

5 saker som är bättre än total förnedring:
döden
kokas i bajs
raka av sig håret
äta koögon
bryta benet

no time to think of consequences

Det kunde ju varit värre, tänker jag och försöker intala mig själv. Jag kunde brutit benet, blivit blind eller kanske dött.
Jag kunde ju sagt och gjort ännu värre saker.
Nu luktar mitt rum bara vanilj och jag mår lite lätt illa av choklad.
Jag har förresten druckit cirka tre liter vatten, men inte behövt gå på toaletten än. Uttorkad är nog en unerdrift...


skål

Igår lyckades jag
tappa bort Sofias cigarettmunstycke
göra sönder min kamera
spilla ut all min spirituosa
skrapa upp min tå och mitt knä
och lida extrema nederlag på andra fronter också för den delen.

Men jag är glad ändå och ikväll är det Håkan.

...

Dödare än dödens dödaste död-

20-tal



Det är tema "Det var bättre förr" ikväll, och vad är inte mer passande än att klä sig enligt modet på det glada tjugotalet?

mer party än såhär kan det inte bli:


FREEEEEDAAAAAAG

Behöver jag säga något mer?


D day

Nu har jag fått jobbet, på BT. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag vet att det ska vara klart till den 20 mars.
Fin fint.
Jag fick fyra (observera FYRA) biobiljetter av rektorn idag också, som tack för min ambassadörstjänst.

Nu inväntar jag den där bussen som snart ska köra över mig.


jobb (igen)

Hej, Lisa
Om du är intresserad, hör av dig till mig omgående på tel 07*9-7* 8* 6*.

Varför får jag svar på alla jobbansökningar nu?
Men inte ska jag vara den som är den. Nu kanske jag kan ha en rolig sommar!


Bénabar


kom igen Lisa

Jag är så nervös att det gör ont i hjärtat. Min käke är förlamad. Mina lungor pirrar.


jobb

"hej lisa...du kan ringa mig på 07*7 *66*96 och boka upp en tid med mig och kan vi ses och prata åtminstånde .. möjlighet till jobb finns"

Det känns lite hemligt, mysteriskt på något sätt. Varför inte bara boka en tid via mail, undrar jag? Nu känns det som att han ska bjuda mig på fika, försöka hålla min hand och sedan fråga om vi ska titta på film hemma hos honom.

jag vill bara ha dig till att vilja ha mig

Är jag inte så blyg som jag känner mig? Är jag så dum som jag känner mig?
Är jag blyg? Är jag dum?
Tänker jag bestämma mig för om jag vill ha håret i mittbena eller snedlugg? Är det nödvändigt att jag bestämmer mig för något av det?
Vill jag ha svarta kläder? Eller gillar jag färg?
Vill jag lyssna på Kristian Anttila eller Renan Luce?
Saknar jag att vara liten? Längtar jag till att fylla 18?
Vill jag bli jurist, rik och gifta mig? Eller vill jag bo i kollektiv, skriva böcker och ha tre älskare?
Planerar jag på att hitta mig själv snart?

Måste man hitta sig själv?

rock 'n roll är min ursäkt ikväll

Nej, veckan har just börjat och jag vill ha helg igen. Inget ovanligt fenomen, dessvärre, det är samma sak vecka efter vecka och ändå lyckas man inte göra någon som helst nytta när det äntligen ringer ut för fredag.
Valet står mellan att drunkna i alkoholhaltiga drycker eller titta på tv, möjligtvis gå på bio eller sova. Dock är det näst sistnämnda ett onödigt slöseri på pengar, och det sistnämnda bara tråkigt.
Jag har nu inte ens smuttat på något som stavas d r i n k, c i d e r eller ö l på två veckor, både sinne och själ känns tungt och slitet. Det måste bli bättring på detta, bannemig.


river flows in you

Suck.


RSS 2.0