tid
Tänker på det här med tid. Hur nuet spricker som en såpbubbla och låser in mig mitt emellan då och framtid.
Kan inte uppskatta tillvaron. Tänker på vad som har varit, saknar barndomen och ångrar allt jag gjorde i högstadiet. Mår illa. Tänker på vad som ska komma. Fast jobb? Giftermål? Graviditet? Död? Mår mer illa.
Allt känns värdelöst och tiden bara skenar iväg. Famlar efter nuet, lika svårt som att försöka fånga en skugga.
Inte ens 19 år. Utan ånger har man inte levat. Allt ordnar sig. Har familj, pojkvän, vänner, jobb.
Jag måste lära mig att... Njuta?
Chilla. Måste lära mig att Chilla.
Kommentarer
Trackback