här kommer jag med hjärtat i handen, glöm nu vad jag sa om huvudet i sanden
Tror att den mesta olyckan beror på att man stämplar sin situation som just det.
Snook sjunger "mitt stora problem är att mina problem är så pass små att de knappt kan räknas som problem, men de gör lika ont för det så sjung med". Förut sjöng jag med för full hals, men har bland sframtiddrömmar och visioner kommit att betänka denna lilla textslinga. Har kommit på mig själv att känna fruktansvärd irritation över människor som av någon i-ländsk anledning VILL vara olyckliga. Inte fan ska man nöja sig, tydligen. Det går ju alltid att klaga över att man inte sover, har för hög frånvaro eller måste dö bakfylledöden på söndagar. Vad som inte uppmärksammas är att sömnlösheten är en konsekvens av en absurd kaffekonsumtion, frånvaron en följd av skolk (lathet, lättja, trötthet?) och den där liter vinet KANSKE orsakar bakfylla. LEV MED DET är min första impuls att skrika i örat på dessa evigt tjatande, gnatande människor. Jag vet dock att jag lipar lika mycket och de som klagar är mina vänner, att skrika vore alltså obefogat och skulle skapa onödiga konflikter. Däremot, är jag medveten om min situation. Jag vet vad min sömnlöshet, frånvaro och bakfylla beror på. Ofta betvivlar jag att de andra gör det. Situationen bekylls istället på någon sorts högre kraft, förutbestämd à la ödet och Guds väg - "jag är dömd till misär" låter mantrat. Shut the fuck up, tänker jag.
Sluta gör er själva till offer som patetiska i-landsmedborgare. Man får ha problem (av poliiiseen *referenshumor*), men antingen LEVER MAN MED DET eller så TAR MAN TAG I SKITEN.
Snook sjunger "mitt stora problem är att mina problem är så pass små att de knappt kan räknas som problem, men de gör lika ont för det så sjung med". Förut sjöng jag med för full hals, men har bland sframtiddrömmar och visioner kommit att betänka denna lilla textslinga. Har kommit på mig själv att känna fruktansvärd irritation över människor som av någon i-ländsk anledning VILL vara olyckliga. Inte fan ska man nöja sig, tydligen. Det går ju alltid att klaga över att man inte sover, har för hög frånvaro eller måste dö bakfylledöden på söndagar. Vad som inte uppmärksammas är att sömnlösheten är en konsekvens av en absurd kaffekonsumtion, frånvaron en följd av skolk (lathet, lättja, trötthet?) och den där liter vinet KANSKE orsakar bakfylla. LEV MED DET är min första impuls att skrika i örat på dessa evigt tjatande, gnatande människor. Jag vet dock att jag lipar lika mycket och de som klagar är mina vänner, att skrika vore alltså obefogat och skulle skapa onödiga konflikter. Däremot, är jag medveten om min situation. Jag vet vad min sömnlöshet, frånvaro och bakfylla beror på. Ofta betvivlar jag att de andra gör det. Situationen bekylls istället på någon sorts högre kraft, förutbestämd à la ödet och Guds väg - "jag är dömd till misär" låter mantrat. Shut the fuck up, tänker jag.
Sluta gör er själva till offer som patetiska i-landsmedborgare. Man får ha problem (av poliiiseen *referenshumor*), men antingen LEVER MAN MED DET eller så TAR MAN TAG I SKITEN.
Kommentarer
Trackback
