Popsong2006

Det är onsdag kväll och jag studerar måttligt intresserad Expressens tv-tablå. Klockan 20.00 börjar Anna Anka söker ny assistent på TV3. 
 Expressen, Anna Anka och TV 3… symbolerna för den utveckling mot det kommersiella och ytliga samhället västvärlden har kommit att bli. Den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich har studerat ett fenomen som blommat upp i USA och som i ultrarapid har spridit sig över Atlanten, i sin bok ”Smile or die: How positive thinking fooled America and the world” beskriver hon en filosofi där positivt tänkande anses vara nyckeln till all framgång.[1] Självhjälpsböcker och livscoacher finns där för att förgylla våra liv och göra oss snygga, smala och smarta. ”Människan är fri att forma sitt eget liv” talar existentialismen om för oss, men det är som att böckerna och coacherna har tagit existensbegreppet ur dess forum och sopat resten under mattan. Ångest? Flyktvägar? Ivriga handlingar?
När Anna Anka visar upp sina manikyrerade naglar i tv-rutan och med förskräckelse i rösten inte kan förstå varför inte alla, minst en gång i veckan, går på skönhetsbehandlingar ser jag framför mig hur Jean-Paul Sartre vaknar till liv i sin grav med ett skrik. När Expressen gör förstasidesnyheter av ”Fem desserter under 200 kcal” utsätter de den återuppstådda filosofen för svårare plågor än Judas infrusen i Cocytos is, men den verkliga dödsstöten ges när TV 3 annonserar för den trettonde säsongen av Top model. Det kommersiella och ytliga mediesamhället pumpar hela tiden sin befolkning full med påståenden om hur de måste vara (snygga, smala, glada, kär) och vad de måste ha (stor tv, rätt kläder, ny mobiltelefon, partner). ”I ett tvångsmässigt leende samhälle tenderar vi att blunda för reella problem”, skriver Barbara. Vad som behövs i de falskt silikonfyllda läpparna och brösten är en injektion av ångest. En spruta verklighet, tack!

[1] http://www.dn.se/dnbok/optimismens-falska-profeter-1.1079689



(så att ni förstår att jag inte bara engagerar mig i depperier och sorgligheter)