fri som en fågel
Det var faktiskt med ett par vemodiga ben som jag lämnade jobbet.
Visst är det skönt att slippa gå upp klockan sju för att ställa fram frukost, plocka bort frukost, städa kylen, plocka fram lunch, plocka bort lunch, lämna kantiner, hämta kantiner - men gamla är söta när de vill!
Jag var dock väldigt välkommen att jobba där nästa år, men vi får nog se hur det blir med det...
Kommentarer
Trackback
