Popsong2006

http://www.myspace.com/streamingdelays

Ge mig något som känns!
- på dirren, tack



(& du är precis som jag, så kom hit & var likasinnad med mig)

Till Zinkensdamm - röd linje # 14 mot Fruängen
Till Istorget - röd linje # 14 mot Mörby C byte i Slussen grön linje # 19 mot Hässelby Strand

Herregud jag är så impulsiv och rebellisk. (NOT)

Jag är glad efter en trevlig fika med Sofia, skitsnack och varm choklad med marshmallows och grädde är nyttigt för hjärta och hjärna har jag märkt.
Mina sönderpumpade träningsvärksben förhindrade mig dock från att cykla både in till och hem från staden.
Så nu gäller det alltså att hålla tummarna för att cykeln står kvar när jag hämtar den imorgon, annars är det min välförtjänta lön som går till en BMX Mountain 3000 (eller något liknande)...

Imorgon är det en dag kvar till fredag och då är det partyyy party! Fredag betyder också en dag kvar till lördag och då är det Kent Kent KENT! Ett extra plus är att jag ska fika med min stockholmianska väninna som jag inte har träffat på år och dar.

vad handlar dne om då?


Den handlar om en pojke och hans liv, hur radikalt han och hans omgivning förändras av en hemsk händelse. Hans flykt från sitt hemland till USA, hur hans liv där präglas av minnena från när han var liten, hans förhållande till sin pappa och hur det förändras...
Den är väldigt hemsk, men samtidigt väldigt sann och jag tror att det är därför man reagerar så starkt när man läser den!

När jag cyklade hem från jobbet sken solen så jag trampade på med ett belåtet, lyckligt leende på läpparna samtidigt som vinden blåste upp min klänning och virvlade i mitt hår.
Jag bestämde mig för att ta en sväng förbi Ica och se om de hade fått in något mer Rättvisemärkt te, vilket de till min stora lycka hade fått - indiskt grönt limete!
Jag begav mig till kassan för att betala de tjugo riksdalerna som det skulle kosta, men kassören fick inte bara min tjugolapp utan även en liten extra present. För vad hade inte råkat komma med när jag tog upp pengarna ur plånboken, om inte en kondom? 
Ojojoj, sa kassörskan och log ett sådantdär löjligt, skadeglatt leende samtidigt som hon skrockade lite skämtsamt och gav mig en blink med ögat.
Det är förvånande hur pinsamt vuxna tycker att sådana situationer är och hur mycket pinsammare de tror att det är för oss ungdomar. 
På väg ut till Golden Ride (min syster döpte farmors gamla cykel till det efter att hon hade sprayat den guldig) mötte jag Sten- Åkes fru och hälsade glatt (Sten- Åke är en ny på korttidsvården). Sedan träffade jag även mammas jobbarkompis Bettan, Sahlströms- Maud, min granne och min kompis Sofias mamma.

Sedan trampade jag hemåt.
 
Och nu sitter jag här och har kommit i underfund med att mitt liv är som taget ur en scen från typ Fröken Sverige, Farväl Falkenberg eller någon annan såndär alternativ film om förortstonåringar.
Jag är den stereotypiska huvudkaraktären i en sådan film;
jag hatar Sandared och längtar alltid bort härifrån, jag har ett gäng kompisar som känner samma sak, jag anses av de flesta vara lite konstig (av vissa på ett bra sätt, av vissa på ett dåligt sätt), jag har glasögon, jag köper mina kläder på second hand, jag gillar att läsa och lyssnar bara på indiepop-musik, jag samlar på te, jag är styrelsemedlem i Röda Korsets Ungdomsförbund (tillsammans med mina likasinnade vänner), jag är ambassadör för Rättevisemärkt, jag är vegeterian, jag bråkar alltid med min mamma eftersom att vi är helt olika......
Listan kan göras lång, men fy satan vad paradoxalt - jag pratar om stereotyper och hur mycket jag föraktar dem och nu är jag en av dem.



You got your education from just hangin' around, you got your brain from a hole in the ground.
You came up, looked around, for a will of your own. Like a puppet on a string, you hold on tight.

Johan Glans kan tyckas överdriva en aning i  "jävla Sverige", men han har rätt. Sverige är ett isbjörns jävla rövhål.
Vad gör gratis skola och sjukvård när det regnar 350 dagar av årets 365?
Vad bryr jag mig om rena gator och rinnande vatten när det är 11 grader kallt även om det snart är juli?
INTE ETT SKIT!
Hellre ett varmt och soligt Thailand med oljedrivna luftkonditioneringar och hästmedicin till människor!
Tur är att jag jobbar och gör något nödvändigt med min tid, ännu mer tur är att jag ska till Stockholm på lördag för att gå på Kent med Sophia - ensamma mot världen! (I like, a lot)


Johan Glans - Jävla Sverige
(till alla er, antagligen inte existerande människor, som har missat klippet)
http://youtube.com/watch?v=FvM0ryhD5rY

Ångest.
Svårt att andas
Svårt att tänka klart
Svårt att somna
Svårt att sova
Svårt att äta
Svårt att inte äta

Jävla ensamhet.

Snurrigt, äckligt, fantastiskt, konstigt, kärleksfullt, galet, fullt, nyktert, underbart, smutsigt, onyktert, jobbigt, roligt

Ja, Hultsfred var obeskrivligt. Det går inte att rada upp allt som hände & inte hände, men jag åker helt klart dit nästa år  (& det tycker jag alla andra ska göra också för den delen, eller hur Sophia?!?!?!?!)

Den här veckan har jag jobbat som en äkta Svensson (nästan) från 08.30 - 15.00, som passungdom på korttidsvården där jag bor.
Lite småsegt, men ändå trevligt. Det finns mycket att berätta om Arne, Evert, Björg & Estrid som jag tar hand om, men det har jag ingen ork eller lust till just nu. Dessutom är jag kissenödig.
Det finns mycket att säga om undersköterskor, sjuksköterskor, hemtjänsten & sjukgymnaster, men som sagt - nöden kallar!

I brist på annat att aktivera mig med i sommarvärmen får datorn som vanligt agera sällskap.
 Här sitter jag alltså återigen med idétorka, men med en vilja att skriva något väldigt vackert. Det är bara ledsna tankar som snurrar i mitt huvud nu för tiden.
Det är svårt att förstå att det bara var en vecka sedan jag satt på en sten i en skog & grät när ensamheten slog till som Mike Tyson rätt i hjärtat på mig. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig.
Det blir väl att göra en Birro - skriva dikter med hjärnan drunknad i vodka. Det blir nog fin fint det.

Fast det är bra att Sophia är lika ensam som jag (missförstå mig rätt). Snart bär det av på en cykeltur till staden med pastasallad i ryggsäcken (förlåt Rockborgen). Trevligt trevligt, tycker jag.

Kärlek är inte min grej.
Jag ska bara gå & dö, nu.

Älskad av ensamheten, men hatad av mig själv.
The Kooks spelas högt i mina iPod- lurar & visst är det tur det nu när jag varken vet ut eller in.

All makt åt sommaren, men jag gillar inte the way my skin looks like just nu - rött & ömt hindrar mig från att pallra mig till skolan & tillåter mig istället att sitta vid datorn & pimpla O'boy medan jag tittar på de sista avsnitten av Lost. 
Jag känner mig som en strandad val, fasen vad fint med lite Hultsfred där alla kan supa mig snygg!