Popsong2006

När jag cyklade hem från jobbet sken solen så jag trampade på med ett belåtet, lyckligt leende på läpparna samtidigt som vinden blåste upp min klänning och virvlade i mitt hår.
Jag bestämde mig för att ta en sväng förbi Ica och se om de hade fått in något mer Rättvisemärkt te, vilket de till min stora lycka hade fått - indiskt grönt limete!
Jag begav mig till kassan för att betala de tjugo riksdalerna som det skulle kosta, men kassören fick inte bara min tjugolapp utan även en liten extra present. För vad hade inte råkat komma med när jag tog upp pengarna ur plånboken, om inte en kondom? 
Ojojoj, sa kassörskan och log ett sådantdär löjligt, skadeglatt leende samtidigt som hon skrockade lite skämtsamt och gav mig en blink med ögat.
Det är förvånande hur pinsamt vuxna tycker att sådana situationer är och hur mycket pinsammare de tror att det är för oss ungdomar. 
På väg ut till Golden Ride (min syster döpte farmors gamla cykel till det efter att hon hade sprayat den guldig) mötte jag Sten- Åkes fru och hälsade glatt (Sten- Åke är en ny på korttidsvården). Sedan träffade jag även mammas jobbarkompis Bettan, Sahlströms- Maud, min granne och min kompis Sofias mamma.

Sedan trampade jag hemåt.
 
Och nu sitter jag här och har kommit i underfund med att mitt liv är som taget ur en scen från typ Fröken Sverige, Farväl Falkenberg eller någon annan såndär alternativ film om förortstonåringar.
Jag är den stereotypiska huvudkaraktären i en sådan film;
jag hatar Sandared och längtar alltid bort härifrån, jag har ett gäng kompisar som känner samma sak, jag anses av de flesta vara lite konstig (av vissa på ett bra sätt, av vissa på ett dåligt sätt), jag har glasögon, jag köper mina kläder på second hand, jag gillar att läsa och lyssnar bara på indiepop-musik, jag samlar på te, jag är styrelsemedlem i Röda Korsets Ungdomsförbund (tillsammans med mina likasinnade vänner), jag är ambassadör för Rättevisemärkt, jag är vegeterian, jag bråkar alltid med min mamma eftersom att vi är helt olika......
Listan kan göras lång, men fy satan vad paradoxalt - jag pratar om stereotyper och hur mycket jag föraktar dem och nu är jag en av dem.



You got your education from just hangin' around, you got your brain from a hole in the ground.
You came up, looked around, for a will of your own. Like a puppet on a string, you hold on tight.