tanken slog mig just

Den här "instängda, öppna, betungande, upplyftande, sorgliga, lyckliga, jag vill dö, jag vill leva, jag älskar livet, jag hatar livet, jag älskar dig, jag hatar dig, jag hatar mig, jag HATAR mig" - uppfuckade känslan går helt enkelt inte att förklara.
Det gör mig så jävlakufanihelvetejävla arg.

Det borde ju finnas något fint snoppdjur därute som känner likadant och som också vill dansa till The Killers, gråta, skratta, älska och bli älskad. Han och jag skulle kunna pussas och kramas, vi skulle kunna vara vi två sjutton år - förlorare båda två, unga, plågade, romantiska, hatiska.

Men det är uppenbarligen för mycket begärt för hela högen är ju bara sådana jävla svin.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0