Nånstans mellan porr & knark tror jag att jag har hittat min kant

Allt känns sådär vackert som bara en Kent- låt kan kännas, sorgset lyckligt dödligt levande mystiskt självklart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0