dagens nyhet
Tänk dig att du är en liten flicka i 10års-åldern och att ditt största intresse här i världen är att rida. Du älskar hästar, alla väggar i ditt rum är tapetserade med häst-affischer och allt du äger är med hästmotiv; dina klistermärken, dina suddgummin, din skolväska, dina kläder, ditt speciella glas som du alltid dricker oboy ur.
Dina lyckligaste dagar är de då din mamma skjutsar dig till stallet efter skolan och du går in i spiltan till lilla Kasper, den lilla söta svartfläckiga ponnyn med en stjärna i pannan som alltid buffar på din arm för att få en morot eller två.
Du älskar att trava runt i manegen och de ridlektionerna när läraren låter er galoppera pirrar det till i magen och du tryckar stigbyglarna lite extra hårt in i magen på hästen så att det går ännu snabbare...
En dag tar du på dig dina ridskor, tar hjälmen i handen och ropar på din mamma att du vill åka till stallet - hon har väl inte glömt att det är din riddag idag?
Din mamma kommer nedför trappan med ett ledset uttryck i ansiktet och du frågar vad det är. Hon börjar svara "jo, gumman det är såhär..." och du förstår genast att något är helt fel - du blir lite irriterad också, varför är ska hon ta ett seriöst samtal nu när du vill ju åka till stallet!
Men det visar sig att du inte alls ska rida, din mamma har nämligen inte råd att betala medlemsavgiften längre. Du blir arg, ledsen, förbannad. Du skriker och gråter om vartannat - kan inte mammajäveln bara arbeta några fler timmar?
DU ÄR JU HENNES BARN, BORDE INTE DU BETYDA ALLT FÖR HENNE?
Men inte kan väl din mamma hjälpa att priset för djurfodret har höjts...
