Popsong2006

Aujourd'hui c'est dimanche, et comme tous les dimanches le temps s'est arrêté.
Il hésite, il se penche entre l'écho d'hier, et les bribes de demain.
Le tac-tic de l'horloge, et c'est l'heure de plus rien.

Kanske inte en låt för idag, men det är ju ändå ingen mer än jag som förstår vad texten säger så spillerill liksom.

På tal om töntiga uttryck (typ spillerill) kommer jag ihåg den tiden, i sexan tror jag det var, när alla sa aggre och eeeh va till varandra. 
Det var ju de coola som myntade dessa uttryck, de coola som trodde de ägde världen och som alla andra ville vara. 
Då kom jag och tänka på hur det var och att jag (som de flesta andra) var ett offer för den där hierarkiska uppställningen som präglar både låg-mellan- och högstadien.
Jag lät mig förnedras genom att köpa kläder på Gina Tricot, gråta på kvällarna för att jag hade glasögon och sitta i timtal för att komma på det perfekta lunar-namnet.
Idag träffade jag på en sån, en cool, som just börjat ettan på gymnasiet och jag skrattar ännu. Han syntes, hördes, visste mest. Han var snyggast, coolast och bäst. Han ägde världen.

Han hade inte förstått - högstadiet var då. Nu är det han som är tönten.