Popsong2006

Ni vet när man vet att man gjort något mycket dumt?
sådär dumt att man undrar om livet är värt att levas, vandrandes på jorden med ett huvud fyllt med lika många hjärnceller som i en badboll?
Ni vet när det där dumma var något man sa till någon man tyckte förtjänade det just i stundens hetta
men att man sekunden det slank ur munnen ångrade det man just sagt?
Ni vet hur dumt det där dumma känns då?
Ni vet hur dum man känner sig?
Man borde köpa en blomma, be om ursäkt och skaka hand
men man tycker att personen man tyckte förtjänade det där dumma just då i stundens hetta faktiskt också borde köpa en blomma
och man tänker inte vara den att göra det först (stolthet ni vet).
Ni förstår vad jag menar va?

Det är då man tackar internet.
Att inte uttrycka sig i tal ger inte samma förnedrande, pinsamma känsla
man har även tid att fundera ut eventuella argument utan att på tveksamma grunder behöva staka sig fram som en handfallen politiker.

Så, jag ber om ursäkt nu!
Du förtjänade att få höra något
men inte just det jag sa.
Förlåt.