ta mig till kärlek, ta mig till dans

Jag fick just en euforisk känsla, som en sorts avsaknad av något.
Jag saknar lite tiden med stjärnor under ögonen och randiga knästrumpor. Jag saknar lite att Håkan inte sjunger "jag vet att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i" längre.
Samtidigt gör det inte så mycket.
Man kan ju inte vara 14 hela livet.

Jag har förresten en konstig känsla i bröstet, hjärtat dunkar i otakt hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0