Popsong2006

Mamma står och tittar ut genom fönstret i vårat kök, plötsligt hoppar hon till och utropar förtjust "titta, där kommer polisen! De ska skjuta, VAD ROLIGT!"
Jag tittar på henne, med ögon av förundran (jag undrar vad i helvete det är för roligt det är med att de ska skjuta) och då säger hon "inte skjuta på riktigt förstås, utan på bilar för att se om de kör för fort eller inte"
Jag tittar på henne med ögon ännu större av förundran (jag undrar hur dum tanten egentligen tror att jag är, och fortfarande vad i helvete det är för roligt det är med att de ska skjuta).
"Det här tycker jag är bra, det är faktiskt 30 på den här vägen. Det går ju barn här också, då ska man köra extra långsamt. SE BARA DÄR, det där var minst 50!"

Sedan står hon där, tanten, och glor på poliserna i minst en halvtimme. Då och då utbrister hon "NU ÄR HAN NERVÖS VA! Rätt åt honom, köra sådär oförsiktigt!"
"Ne, men titta! De tog en hel buss. Det är ju FARLIGT att köra fort med så många människor i ett sånt fordon också"
 "Ja ,mm nee, oj...Ooooh"

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.

Skratta eller gråta?

Vara glad för hennes skull att hon har hittat en ny hobby?

Känna mig irriterad för att jag vet att hon alltid kör minst 10 km fortare än man får?

Bli arg för att hon gottar sig i andras olycka?