LÅNGA VÄGAR:
När jag var en pojke, gick en motorväg utanför fönstret
Och varje bil förde med sig löftet om att allt var möjligt någonstans längs med
- När jag var liten bodde jag precis bredvid en motorväg. Jag brukade klättra genom staketet, till andra sidan där det fanns ett berg. På det brukade jag sitta och titta ner på bilarna som susade förbi.
Idag bor jag bredvid en annan, inte lika stor väg, men idag symboliserar den något som jag inte förstod när jag var tio - löften om att allt är möjligt någonstans längs med.
När du var populär och överallt, för långa vägar sen, för långa vägar sen.
På en regnig busshållplats, jag skulle bli något i stan över en natt.
- Alla människor som för långa vägar sedan varit allt jag velat vara, hatar jag idag. Skäms över hur jag betedde mig för att bli en av dem, skäms för att jag inte lät det vara.
Busshållplatsen - vägen bort till att slippa vara som dem, till att bli något i stan över en natt.
Jag andades in det ruttna spelet, och sen ut med det.
Jag såg några gå förbi, jag såg hjulet som jag var ett kugghjul
- Känslan av meningslöshet, att allt bara är ett ruttet spel. Tvånget att varje dag andas in och sedan ut, slå bort tankarna, skapa en mening - gå sin egen väg och bli mer än bara ett hjul i ett kugghjul.
Jag såg ner, sen bort, och såg kostymer jaga grönljusen, jag såg nog själva ägget och tänkte att, jävlar,
jag kommer göra mig så jävla illa här.
- Kostymerna, synonymen för clowner i kulissen. Viljan att inte studera mera, skaffa man barn hus och hund. Paniken inför Det Monotoma, Tryggheten och Det Enkla. Viljan att istället kasta sig ut, flytta, byta namn. Och insikten om att jävlar, jag kommer göra mig så jävla illa.
Tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset, tillbaka till knarket.
Och jag stod där med ögonen slutna, så som man gör inför långa vägar.
- Så länge jag inte fastnar på Trägårn, så länge jag inte alltid fikar på Viskan, så länge jag slipper dras med alla amerikanska highschool-filmer på 2001, så länge inte vin och cigaretter blir mina enda vänner. Så länge det inte händer, kommer allt ordna sig. Och jag stod där med ögonen slutna, så som man gör inför långa vägar.
Och varje bil förde med sig löftet om att allt var möjligt någonstans längs med
- När jag var liten bodde jag precis bredvid en motorväg. Jag brukade klättra genom staketet, till andra sidan där det fanns ett berg. På det brukade jag sitta och titta ner på bilarna som susade förbi.
Idag bor jag bredvid en annan, inte lika stor väg, men idag symboliserar den något som jag inte förstod när jag var tio - löften om att allt är möjligt någonstans längs med.
När du var populär och överallt, för långa vägar sen, för långa vägar sen.
På en regnig busshållplats, jag skulle bli något i stan över en natt.
- Alla människor som för långa vägar sedan varit allt jag velat vara, hatar jag idag. Skäms över hur jag betedde mig för att bli en av dem, skäms för att jag inte lät det vara.
Busshållplatsen - vägen bort till att slippa vara som dem, till att bli något i stan över en natt.
Jag andades in det ruttna spelet, och sen ut med det.
Jag såg några gå förbi, jag såg hjulet som jag var ett kugghjul
- Känslan av meningslöshet, att allt bara är ett ruttet spel. Tvånget att varje dag andas in och sedan ut, slå bort tankarna, skapa en mening - gå sin egen väg och bli mer än bara ett hjul i ett kugghjul.
Jag såg ner, sen bort, och såg kostymer jaga grönljusen, jag såg nog själva ägget och tänkte att, jävlar,
jag kommer göra mig så jävla illa här.
- Kostymerna, synonymen för clowner i kulissen. Viljan att inte studera mera, skaffa man barn hus och hund. Paniken inför Det Monotoma, Tryggheten och Det Enkla. Viljan att istället kasta sig ut, flytta, byta namn. Och insikten om att jävlar, jag kommer göra mig så jävla illa.
Tillbaka till stan som en nattfjäril mot ljuset, tillbaka till knarket.
Och jag stod där med ögonen slutna, så som man gör inför långa vägar.
- Så länge jag inte fastnar på Trägårn, så länge jag inte alltid fikar på Viskan, så länge jag slipper dras med alla amerikanska highschool-filmer på 2001, så länge inte vin och cigaretter blir mina enda vänner. Så länge det inte händer, kommer allt ordna sig. Och jag stod där med ögonen slutna, så som man gör inför långa vägar.
Kommentarer
Trackback
