Popsong2006

Här sitter jag och blir bittrare dag för dag.

Jag har feber, ont i halsen, en snorfylld näsa och ett trött huvud. Jag tog nyss lite näsdroppar för att minska min täppta näsa och varje gång jag sväljer smakar det nu Nezeril (äckligt).
Men jag sitter med min kära väninna från Stockholm och har precis tryckt i mig fem olika sorter av Ben & Jerry och Häägendaz, så jag är nöjd ändå!
Sophia ringde för en stund sedan också - WOHWOHHWOHWHOWHOWHOWHOOOOOOOOOOOOO är allt jag har att säga!!!!!!!!!!!!!!!

Det är i sådana här situationer framför alla andra situationer som jag bara vill skjuta mig i huvudet och lägga mig död på ett kallt betonggolv.
I sådana här känslomässigt frustrerande situationer där inget är som det ska, som det var eller som det borde vara.
Jag kan inte bestämma mig för om jag vill lyssna på Loveninjas eller Kent, lika lite som jag inte kan bestämma mig för om jag vill ha dig tillbaka eller inte. Jag vet inte INTEINTEINTEINTE
Vill jag bara vara med någon eller vill jag vara med just dig? Jag tycker att du kan ta och svara på den frågan åt mig. Du kan väl gråta, ringa mig, be mig att bli min.
Men det är ju inte så lätt, för även om jag tror att du skulle dö för min skull tror jag inte att verkligheten är sådan. Man det känns bra att tro att i alla fall någon tycker om mig, litegrann.


Jag är mer konfunderad en ledsen, och det är ju bra.

Jag är mätt som en plätt, men inte på plättar utan på sushi. Det känns som att all energi går åt till att bara spjälka maten, så att ens trycka på tangenterna är riktigt ansträngande. Men det är det värt minsann!
Jag fick till och med Matilda att äta lite tofu och erkänna att det var lite gott!

Nu har jag precis köpt (jag menar laddat ner, men man kan ju aldrig vara nog försiktig i dessa tider) lite musik och jag har återigen konstaterat att ljud i form av instrument och en manlig sångare är det absolut bästa som finns i hela världen!
Nu ska jag lyssna in mig på Joel Alme, Glasvegas och Soundtrack of Our Lives, dricka lite te, äta några alvedon och vänta tills Karin anländer från Stockholm.

Mitt huvud dunkar, mina ögon värker av att behöva vara öppna.
Jag försöker skämta lite med dig, men du är som vanligt kall och konstig. Jag undrar vad jag har gjort, men jag säger inget för jag vill inte att du ska bli sårad av att du sårar mig.
Och sen tänker jag på dig och att du också sårar mig med dina blickar och dina ord.

Sedan kommer jag på att alla sårar mig
och att jag är ganska ful
ganska dum
ganska jobbig
ganska tjatig
ganska värdelös.

Detta inlägget skulle inte bli så patetiskt som det blev, men jag är trött. Ha ha

Jag lyssnar på radion, Lady Gaga (tror jag att hon heter) spelas - och jag älskart. Låten pokerface, hon sjunger så hela tiden i alla fall, så att säga äger. Och jag är inte ens ironisk.

Ppppppokerface.

Tralala, idag är en skön söndag. Mitt hår är sådär lagom smutsigt; tillräckligt smutsigt för att jag kan vägra mig ut och visa mig för människor, men tillräckligt rent för att jag ska slippa duscha.
Solen skiner och det är lagom kallt i mitt rum. Jag är lagom mätt, men jag skulle inte tacka nej till en godispåse.

Åh, polis! Ta och nita mig, spärra in min längtan, min känsla och min chans!

Bara Kristian Anttilla kan få mig på ett sånthär panghumör!

Jag skulle inte tacka nej till en liten arm om mina axlar eller två om hela mig. Kanske ett par läppar mot mina eller en hand i min.

Nu ska jag ut och springa, så är det bara.
Nu är det dags.
Kom igen, Lisa.
Fyra gånger i veckan.
YOU CAN DO IT.

Ge mig jul, jul, strålande jul!
Jag skiter i om det är mer än en månad kvar och jag skiter ännu mer i om julen numera bara är ytterligare ett pr-trick för företag att öka sin inkomst.
Jul är varmt, glatt och mysigt. Man får presenter, man ger presenter, man har en ursäkt för att vräka i sig godis och kakor, och man har jullov.

Håhå.

Det är ett irriterande faktum det där att man alltid vill ha någon mer när man vet att de är, så att säga, out of reach.
Det enda jag kan, vill, orkar är att stirra på dina bilder och lyssna på Hot Chocolate och tänka att jag till och med skulle kunna tänka mig att strippa till You sexy thing om du skulle vilja ha mig mer då. Tanken får mig dock att bli lite äcklad, men samtidigt pirrig.
Jag kan inte koncentrera mig på abbé Sieyès i alla fall och det är vad jag borde ägna min tankeverksamhet åt egentligen.

Idag har jag fått höra att jag är fjortis, tjock, snäll, har blivit bitter, arg, ser ut som en uggla, Viktoria Beckham.....
Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli arg. Det senare alternativet är lättast och bekvämast så det får nog bli det, dessutom spelar de Woman fucking izer på radion för miljonte gången (inte ens bra musik klarar public service av nu för tiden) och det gör inte situationen bättre.
Fast egentligen är jag inte så arg, bara trött. Och godissugen.

JAG VILL BARA SKRIKA UT HUR MYCKET JAG AVSKYR VAD NI HAR BLIVIT OCH HUR ÄCKLAD JAG ÄR ÖVER ERT JÄVLA INSKRÄNKTA BETEENDE.
SEN VILL JAG SKRIKA PÅ MIG SJÄLV FÖR ATT JAG ÄR SÅ PATETISK OCH ENS ÄGNAR LITE TANKEVERKSAMHET ÅT DET HÄR, MEN SÅ ÄR DET VÄL.. NÄR MAN ÄR VÄRDELÖS OCH HELT JÄVLA SOCIALT INKOMPENTENT.

TILLSLUT VILL JAG AVSLUTA MED ATT HELA VÄRLDEN BARA KAN LÄMNA MIG IFRED OCH LÅTA MIG SOVA TILLS DET ATT SOLEN SLOCKNAR.

OCH JA, DET HJÄLPER ATT SKRIVA I VERSALER.

Jag har räknat ut att jag behöver komma ihåg i genomsnitt 13 årtal per två sidor anteckningar och eftersom att jag har ca 20 sidor anteckningar blir det ungefär 260 årtal.
Det är nog dags att börja heroin-missbruka nu minsann, vem fan vill leva och lära om tillvaron ändå bara ska gå åt till att komma ihåg det som redan varit? Liksom.
Eller så pluggar man på historian, lär sig årtalen och dansar bort dem helgen efter. Man måste helt enkelt underkasta sig systemet, för att sedan gå bakom ryggen på det - köpa smuggelcigg för 25 spänn och dricka alkohol fast man är under 18.

Det är en bittersöt kamp det där....

Det regnar och regnar regnar och REGNAR regnar regnar regnar och regnarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr.
Tycker inte vädret att det blir lite tröttsamt och tråkigt i lägden? Känner inte vädret av de amerikanska framtidsdrömmarna och hoppet om förändring? Tycker inte vädret också att det är dags för lite FÖRÄNDRING?
Om Obama går till val med sänkta skatter är det väl inte för mycket begärt att få lite sol också.

Lisa: Jag vill vara liten igen.
Sophia: Inte jag, jag gillar att supa och röka och det kunde man ju inte göra när man var liten.

Nej nu bär det snart av till Paris. Där ska jag träffa en fin fransk pojke, röka slim och dricka vin ur flaskan på ett café.
Pittoreskt ska det va'.

Paris je t'aime!

Varje gång jag ser er tillsammans vill jag bara spy upp allt och skrika om vartannat.
Jag vet inte varför, men jag vet att jag egentligen inte vill känna så. Det är bara det att ni påminner mig om allt jag vill ha, men inte kan få och allt det jag har haft men som är borta nu.
Jag känner mig hopplös, ful, äcklig, onödig, ovälkommen och allt annat dåligt som man inte vill känna sig. Det är inte så lätt att le och vara glad då.

Jag vaknar klockan 05.02 (varken jag eller Sophia var några hejare på att valvaka), av att Fredriks sköna stämma klingar: Obama har nu blivit USA:s nästa president. Jag vet inte varför, men ett litet ljus tändes i min mörka tunnel och jag vill gråta med alla Obama-fans på teven.
Jag kan inte mycket om någondera presidentkandidats politik, men det var dags nu -  FÖR LITE FÖRÄNDRING.

I nästa val här i Sverige ska jag tillverka Jan Björklund - mössor och håna Mona Sahlin i bloggen - lite mer amerikanskt, lite roligare.

Sophia borde alla ha
för hon är jättebra
Sophia är alltid där
även om man är fittig och tvär
Sophia är söt som socker
och står alltid och väntar vid mitt locker
Sophia är bäst i test
och på fest

Jag fick en Cosmo idag när jag handlade ett par skor på Bianco, jag skulle vilja slå ett slag i bordet för den tidningen! Eller snarare slå ett bord i den tidningen.
Men nu har jag i alla fall fått lära mig att man behöver vara varandra psykiskt nära för ett bra sexliv, det räcker alltså inte med flertalet fräsiga kama sutra- ställningar.
Enligt deras lycko-test mår jag även tydligen som bäst när jag känner mig hälsosam.
Ett annat litet tips var att smörja in sitt ansikte med mosad avokado - för den med en strikt och liten budget alltså. Annars fanns en ansiktskräm för 625 kr/30 ml.

Råkk änd råll alltså.

Jag har inte duschat sedan i fredags men jag orkade inte gå upp i morse eftersom att jag inte gick och la mig igår kväll, så nu sitter jag här med smutsigt hår och illaluktande fötter.
Jag gjorde ingen matte igår heller, och ingen naturkunskap heller för den delen.
Jag orkar inte ens sätta i mina linser.
Jag vill bara ligga i min säng, lyssna på Jamie Cullum och tänka på Romeo.