ATT VÅGA HOPPAS PÅ NÅGOT FINT ÄR ATT SKJUTA SIG I HUVUDET
Den känns seg, hjärnan alltså, men jag måste medge att det är en rätt skön känsla - som att jag är ständigt pårökt.
Jag tycker dock att det snart är dags för den här veckan att bege sig mot helgen, jag behöver förstöra några fler hjärnceller så att den här känslan håller i sig.
heartattack
Jag ångrar mig, allt bra i livet är inte alls på två takter.
ENSAM
Två takter.
Hur kul är det?
sushi
Jag är mätt på sushi och godis, fast faktiskt sådär lagom tillfredsställd för en gångs skull - inte överdrivet fullproppad i magen alltså.
Allt jag egentligen vill säga med det är ingenting.
På under fem minuter har jag olagligt laddat ned sju album med Bob Dylan.
Allt jag egentligen vill säga med det är KÄNN PÅ DEN!
DET FINNS BARA ETT ENDA SÄTT ATT BRINNA UPP
Musik
Håkan
Pojkvän
Kramar
Pussar
Festa
Party
Ferra
Dricka
Supa
Röka
Knarka
Kärlek
Äta
Cola
Hallon
Kaka
Bulle
Behöver jag säga mer? Allt bra i livet är på två takter.
halsjävel
Jag har sett anledningen till min onda hals och det är allt annat än vackert ska ni ha klart för er!
Det är en sargad hals jag bär inom mig, en som har varit med om mycket så länge jag har levt .
Min stackars röda, igentäppta, såriga hals. Jag lovar och svär att vårda dig väl om du bara tar dig ur skiten och blir frisk!
Du..... måste..... klara.... det..... j..ag..ork..ar................in...te...........ser......lju......set
ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly
Av ren självömkan ska jag försöka beskriva hur min hals känns - förjävligt är ordet.
Min teori är att någon, kanske när jag sov, har tagit ett glas, krossat sönder det till mikroskopiskt små flisor och sedan hällt det i min hals.
Dessa små glasflisor åker nu runt och skrapar sig mot halsväggen, de börjar till och med sprida sig ut till öronen och peelar min trumhinna.
Samtidigt måste jag svälja varenda jävla sekund eftersom att halsen är helt igenproppad med slem.
MmmmMmmmmmmmmmmm - mysigt.
Ett plus bland alla minus är att jag inte har någon feber och därför kan avnjuta min hemvistelse utan att behöva ligga som en död sill i soffan.
sjuk
Om 1 år
har jag sommarlov, jag befinner mig på Roskilde, för att sedan dra vidare till Amsterdam.
Om 10 år
bor jag i Paris, jag är ihop med världens sexigaste fransman och livet är allmänt trevligt.
Om 100 år
är jag världens äldsta människa.
Doel
Och sen känner jag mig sådär klok och duktig, men även lite hopplös HOPP-LÖS alltså. Utan hopp liksom.
Dagar som dessa undrar jag om skolan verkligen är jättenödvändig, när man har företagsekonomi med Joel (vad är en doel?) kan man inte låta bli att betvivla dagens samhälle som säger sig prioritera utbildning.
Den mannen, Joel-Doel, vet ta mig fan ingenting om något ämne som han undervisar i.
Jag inväntar mitt förnuft, men det har slutat fungera. Den där hopp-lösa förnimmelsen tar istället över mitt huvud och jag vill krossa ett glas, dunka huvudet i väggen och skrika högt. Gärna i någon politikers öra, fråga personen varför i helvete Joel Yrlid har ett jobb.
Ibland kan man inte låta bli att undra.
Anledningen till varför man inte vill dö:
LYCKOSKRIK
Confusion, confusion, confusion. Confusion confusionconfusionconfusionCONFUSIOOOON.
I love you, I love you, I love you.LOVEYOU
Texten skriker ung och oförstådd, vrålar ut trasig och svår.
Dansar runt lite till Bruce Springsteen, dancing in the dark.
I get up in the evening and I ain't got nothing to say. I come home in the morning, I go to bed feeling the same way.
I ain't nothing but tired.
Texten skriker livet måste levas, vrålar ut jag måste bort.
Jag vet att det snart är min tur, och fy fan vad kul det ska bli.
waste of time
Sedan dök baksidan med högstadiet upp och någon blir nedslagen, minns inte vad som har hänt. Han minns inte varför han har ont i käken och allt han hade gjort var att heja på ett annat fotbollslag.
Man blir bara så jävla less på alla jävla idioter till människor där ute. Alla inkompetenta, omogna jävla skitungar som aldrig växer ifrån, som står still, går bakåt i sin utveckling. Som slåss för att uttrycka sig.
Jag vill rada upp dem, stå öga mot öga - stirra, spotta. Ta upp en pistol - hota, skrika. Låta dem gråta, vädja. Jag vill vara lång och biffig, så att de blir riktigt jävla rädda och lipar ännu mer.
Men jag ska inte göra något. Bara släppa pistolen och låta dem stå kvar som fån för att de grät och vädjade för ingenting.
Låta dem känna hur det är. Kanske förstår det, troligen inte.
try at least
Jag känner såhär:
Precis. Ingenting, tomt, ihåligt.
Du blev först med någon annan, men jag hade ju inte bestämt mig.
För
sent
00.27
Vad fan, det är kanske dags att skaffa sig en sådan, en liten knullebox. Kanske starta upp en bordellverksamhet, leva livet. Skaffa pengar, åka till Amsterdam Paris London New York Sydafrika Kina Tokyo och alla andra platser i världen.
Nej, nu behöver jag läsa lite Snabba Cash. Det känns sådär lagom frestande att gå upp klockan åtta imorgon, men vad gör man inte för sin skola (?!)
Tåg
När jag åkte tåg igår stod det sovvagn på en vagn och sedan liggvagn på en annan.
Va, var min första tanke. Jag förstår inte, var min andra.
Ett lika stort mysterium som när man ska kvadreringskomplettera i ekvationer.
Är liggvagnen bara till för att ligga i då eller? Måste man så fort man känner att John Blund kommer insmygandes springa till sovvagnen istället?
Eller är liggvagnen till för att ägna sig åt helt andra aktiviteter?
Kan någon förklara för mig vad skillnaden är?
oh take me back to the start
Först blev jag arg, riktigt förbannad. Ville slå personen i fråga hårt - även om han är snäll och mysig.
Sedan tänkte jag efter, kan jag verkligen bli arg?
Nej, min blogg är emo(tionell).
Va fan.
Kan jag inte bara ta tag i mitt liv och sluta tycka synd om mig själv hela tiden. Nu är det bannemig förändring som gäller. Inget mer ligga-i-sängen-flera-dagar-i-streck- perioder, inget mer självömkande.
NU ÄR DET NOG.
osammanhängande
À Stockholm.
Coldplay étaient vraiment très bien. TRÈS FUCKING BIEN.
Övermänskligt jäkla bra. Fantastiskt, underbart. JESUS KRISTUS SUPERSTAR.
Rasmus hälsar.
DÖ
Jag vill göra som bruden på bilden, sätta ett stort jävla finger i någons ansikte. Be dem sätta sig på det och rotera, samtidigt ska jag ha den där fula äckliga minen som säger "jävlar vad jag skiter i att jag är ful nu, så lite betyder du för mig".
Helst av allt vill jag att min mamma ska sätta sig på fingret och rotera, kanske inte mitt finger eftersom att det är äckligt, men gärna på en stor fet jävla påle.
Jag tycker att alla ska ägna en liten tanke till min mor som lyckas göra människor gråtfärdiga, djuriskt förbannade och mordlystna på dagar som egentligen inget ska kunna gå fel på.
music's for the sad man
Due to a visit at the Vårdcentral in Sandared I am home two and a half hours earlier than normal.
Having bad blood makes me happy happy in the eye!
Well, to fulfil my former contribution I now will pronounce which song I would like to dedicate to this wonderful week.
My fabulous choice is Let's leave performed by The Plan.
For your record:
I would like to dedicate a song to this wonderful moment, I just have not figurated out which yet and now I have to run to my bus.
Stay tuned for updates.
here comes a delivery, straight from the heart of my misery
Jag har ätit konstant i två dagar, när jag tittar ner på min mage och mina lår vill jag dö.
Men det ska bli ändring på detta, såklart.
På fredag ska jag protestpierca näsan tror jag.
06.58
Jag är framme 16.40 och då kommer Emma stå på perrongen och vänta.
Lilla fina söta Emma.
Pussss
congratulations!
Idag fyller min syster 15 hela år, grattis till henne!
Jag var två år den dagen hon föddes och jag kom att tänka på att det är synd att jag inte kommer ihåg det, varför minns jag inte den lilla, gulliga, tjocka bebisen som jag visste var min lillasyster när hon låg i mammas famn på sjukhuset?
Det är ju förjävligt, att inte ha hjärnkapaciteten till att komma ihåg de finaste händelserna i livet.
PETE EAT MEAT
Mitt snurrar min huvud runt runt runt, framförallt när Pete sjunger så fint i mina lurar. Kanske skulle man ta sig en överdos och återuppstå, tråkigare än linking word och La Divina Comedia kan det nog inte vara i alla fall.
åh ljuva morgon
Sedan kommer pappa och gör mig sällskap.
Jag garvar lite åt stureplansvackraste.se och visar pappa tjejen med de stora brösten. Pappa skrattar inte, med datorsladden råkar jag nämligen välta ut hela hans tekopp över golvet.
Han blir lugn, datorn klarade sig.
I en tyst symbios börjar vi sedan torka upp spillet med papper och trasa.
Mamma kliver in i köket. Pappa och jag suckar inombords. Nu börjas det, men inget händer. Inget BLABLA kommer ut ur kärringens mun.
Förrän vi är klara.
Tydligen kan defenitionen av klar skilja sig från person till person, tydligen jävligt mycket i samma familj till och med. Kärringen börjar gorma "Tycker du att du är klar där, HAH?" som någon jävla gangster från Queens. Hon muckar med mig den jävla tanten.
Ja, svarar jag, eller vad är problemet nu då? "Problemet HAH (fortfarande gangstermorsa), det är ju för fan BLÖTT på golvet." Jaha, det är ju konstigt. Är du dum eller? Vatten är blött, säger jag pedagogiskt till kärringen.
Hon förstår inte, vredet har tagit över henne, hon kan inte sluta. MÅSTE FORTSÄTTA.
"Ni kan ju för fan inte bara låta teet vara så att det torkar IN I GOLVET." säger hon hysteriskt medan moppen plockas fram och börjar fyllas med vatten och skurmedel.
"Men vi har ju FÖR FAN torkat golvet med en trasa din jävla idiot, det blöta är vattnet från den FATTAR DU VÄL?!?!"
Hon förstår fortfarande inte.
Vi skriker på varandra i några minuter till, sedan går pappa och jag stänger av.
Kärringen mumlar än: nene, lyft inte upp fötterna. Inte för min skull, ansträng dig inte, säger hon och torkar av golvet med kökshanduken.
tuseday I'm in love!
Jag ska istället öva mig lite på att lära mig den här dansen, det vore ett heftigt partytrick om inte annat. Kanske vill Sophia vara min partner in crime...?
monday bloody monday
Min tekopp sprack när jag hällde i varmvattnet. Va fan tänker jag, ska en kopp med ändamålet att hälla varm vätska i verkligen gå sönder av lite 100gradigt tevatten?
Det är en väldigt häftig spricka dock, som man tänker sig att marken spricker i tecknade filmer ungefär. Som sönderslaget glas i busskurer också ungefär, en rak spricka liksom.
Intressant det där.
Något annat som bör läggas på minnet är Bad Cash Quartet, deras andra album Outcast är Outstanding.
Riktigt härligt ungdomligt, poprockigt, dansfestigt!
POWER
"Jag älskar dig Johan <3"
"Jag älskar dig Andreas <3"
"Jag älskar dig Joakim <3"
Jag har hunnit bli alldeles för:
mätt
trött
glad
slö
ledsen
arg
Nästa vecka blir det: work it harder, make it better, do it faster, makes us stronger.
Förresten....
I LOVE THE CHIVERS ANYWAY
STOP THEY'RE LOOKING FOR THE MILKY WAYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY
Jag bakar scones, mon amour monsieur Sébastien Tellier kompar med sång.
Han är vacker men det är med misstänksamma ögon som jag spanar in mina små bröd, en bra liknelse skulle nog vara platta hjärnor (med extra mycket gegga).
Det började inte så bra med fyra dl mjölk när det bara skulle vara två och bakpulvret allra sist, samt ett eget experiment med lite havregryn istället för så mycket vetemjöl.
Jaja, vad går inte att ordna med lite lemoncurd?
19.01
Så skönt det kan vara att skrika på dem som inte förtjänar det.
20.13
Den där känslan, som är så icke rättfärdigad i mitt huvud, kan bara inte låta bli att tränga sig in och lämna efter sig ett skavsår eller två varje kväll. Varje morgon. Varje förmiddag, eftermiddag. Dag.
Det svider, irriterar, gör ont. Jag kliar och kliar tills det börjar blöda, det enda jag har alla som jag var för.
Var allt, ingenting, något för.
Det enda jag har är alla de som aldrig förstod vad jag menade, ville, tyckte, kände.
Ibland känns allt bara jävligt jävla skit skitigt. Ibland är alldeles för ofta.
- Å ena sidan är ju Ulvesson och Sussie med i Sing a long, å andra sidan är ju Lasse Kronér programledare i Dobido.
Å ena sidan är dagens avsnitt av Sing a long från 2007, å andra sidan är det tråkigare gäster med i Dobido.
Jag är ju hemma nu, faktiskt. Jag har inte varit hemma på många helger nu, faktiskt. Och ni har tjatat och lipat om att jag inte har varit det, faktiskt. Men ni skiter ju egentligen i var jag är, faktiskt.
i skolan
Jag måste alltså skrivat hyfsat bra, något som folk vill läsa. Det måste man ju bara bli glad för?
jag ska köpa vingar för pengarna
YES.
12.00 ta kort med liberalerna.
15.00 ta kort med HALFO.
Jag måste vara snygg heeeeeeeeeeela dagen.
OMGGGGGGGGGG.
Jag tänkte börja skriva såhär; vad jag ska göra under dagen, kanske lägga in några "dagens oufit"-kort, kanske skriva om allt dyrt jag köper (fast jag köper inget dyrt, så det får väl bli det billiga)...
Jag hade tänkt börja skriva som Blondinbella helt enkelt, eftersom att det nu har uppskattats att hon skulle kunna tjäna 240 000 riksdaler på endast annonsintäkter från sin blogg.
Dra mig bakifrån och hissa upp mig i luften, den här jävla världen är på väg åt helvete!
hierarki
Il hésite, il se penche entre l'écho d'hier, et les bribes de demain.
Le tac-tic de l'horloge, et c'est l'heure de plus rien.
Kanske inte en låt för idag, men det är ju ändå ingen mer än jag som förstår vad texten säger så spillerill liksom.
På tal om töntiga uttryck (typ spillerill) kommer jag ihåg den tiden, i sexan tror jag det var, när alla sa aggre och eeeh va till varandra.
Det var ju de coola som myntade dessa uttryck, de coola som trodde de ägde världen och som alla andra ville vara.
Då kom jag och tänka på hur det var och att jag (som de flesta andra) var ett offer för den där hierarkiska uppställningen som präglar både låg-mellan- och högstadien.
Jag lät mig förnedras genom att köpa kläder på Gina Tricot, gråta på kvällarna för att jag hade glasögon och sitta i timtal för att komma på det perfekta lunar-namnet.
Idag träffade jag på en sån, en cool, som just börjat ettan på gymnasiet och jag skrattar ännu. Han syntes, hördes, visste mest. Han var snyggast, coolast och bäst. Han ägde världen.
Han hade inte förstått - högstadiet var då. Nu är det han som är tönten.
för fan
Pappa jag vill ha en fransman.
En söt en.
En som kan sjunga, en som kan spela gitarr, en som skrattar fint.
En som bor i Sverige.
